sig naturligt, att man tar till ett par glasögon eller en skärm med glas, com dämpa ljuset, så att ögat utan an- strängning kan iakttaga ljuskällan och arbetsstycket i dess närhet (bild 5). aser och stänk från kemikalier kunna åstadkomma skador av kemisk natur på ögat. Då gäller det att få gastäta och stänkskyddande glasögon. I fråga om denna såväl som vid de andra glas- ögonsorterna gäller, att glasen skola va- ra stora, 50 mm diam. brukar begagnas, för att synfältet ej skall bli förminskat. Glasen få ej heller vara för tunna och böra om möjligt vara av splitterfritt utförande. En annan större grupp av individuella skydd utgöra andningsskydden. Människans naturliga reaktion mot damm och gaser är hostning och nys- ning, så snart luftvägarna bli retade. Dessa naturliga skyddsmedel äro ej all- tid tillräckliga, t. ex. på grund av att för stor mängd partiklar förekomma. Det räcker ej heller med att man för- stärker dem på det sätt, som i forna da- gar skedde vid brandkårerna. Där skul- le varje brandsoldat vara utrustad med ett präktigt helskägg, vilket han kunde stoppa i munnen, när han trängde in i röken. ”Mannen med skägget i mun- nen” hade knappast större möjlighet att klara sig än någon annan, och de öv- ningar, som företogos med avsikt att vänja brandmännen vid rök, hade mot- satt verkan, så att lungorna skadades och kroppen blev ännu mindre mot- ståndskraftig. Var och en tycker, att det är natur- ligt, att skyddsmask begagnas, när ver- kan av det skadliga ämnet är ögonblick- lig, t. ex. när det är fråga om cyanväte vid en desinfektion eller koloxid vid en eldsvåda. Är det däremot fråga om andnings- gifter, som först efter en längre tids åverkan kunna åstadkomma allvarliga skador, t. ex, stendamm vid rensning av stålgjutgods, ha många arbetare svårt att inse nödvändigheten av att alltid be- gagna skyddsmask. Det är dock natur- nn MR pg SE rr mm dd -— Pild 8, Gjuta ddemasker, ligtvis även där li- ka viktigt att stän- digt ha skydds- mask på. ndningsskydden äro av flera slag. Vi bruka upp- dela dem i filter- masker, friskluft- masker och syrgas- masker. I filter- maskerna får luf- ten passera genom en behållare eller ett filter, varvid andningsgifterna uppfångas och den renade luften får intränga till and- ningsorganen. Be- gränsningen ligger här i att luften måste innehålla för andningen tillräck- lig syremängd — normal luft inne- håller c:a 21 I, och under 17 Yo kan man ej gärna gå, om arbete skall kunna utföras — annars hjälper det inte att alla and- ningsgifter bortfil- treras, Filtrerin- gen kan ske rent mekaniskt som ge- nom ett såll eller på kemisk väg. Exempel på filter- maskerna ha vi i de vanliga damm- skyddarna eller respiratorerna och i gasmaskerna, som användas t. ex. mot svavelsyr- lighet vid sulfitfabriker (bild 1). I friskluftmaskerna tillföres luft ge- nom en slang, vars yttre ände är place- rad på en plats, där andningsbar luft Bild 6. Sandblästringshuva. finnes. Denna metod tillgripes, när den omgivande luftens syrehalt är låg, dvs. när gaskoncentrationen är hög t. ex. vid (Forts. på sid. 24.) Bild 7. Dammskyddare. TEKNIK för ALLA = 9