- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 5. 29 jan. 1943 /
7

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den piezoelektriska effekten, av Henric Egnell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REGISTRERINGSAPPARAT (UNAVIGATIONSHYTTEN) EKOMOTTAGÅRES Vi SLJUDSÄNDARE EKOTS VÄG +) se LJUDETS VÄG Huru ett ekolod arbetar: Genom mät- ning av den tid, som vågen behöver för att tillryggalägga till havsbottnen och åter, uträknas avståndet till havsbottnen. Detta avstånd avläses i meter eller i fot på registreringsapparaten. Man kan loda med ekolodet, som arbetar helt automa- tiskt, under det fartyget befinner sig under full gång. hand veta, i vilken riktning trycket skall anbringas. Piezoeffekten uppträ- der nämligen blott vid tryck eller drag- ning i vissa bestämda riktningar. Kris- tallpulvermetoden ger däremot möjlig- het att på ett på samma gång bekvämt och elegant sätt undersöka även de min- sta kristallbitar på piezoelektricitet. Metoden: använder sig av den recipro- ka piezoeffekten för att påvisa piezo- elektriciteten och består till en början 1 att ett större antal oregelbundet for- made och orienterade kristaller och kri- stallbitar sättas i mekaniskt sväng- ningstillstånd medelst ett växelströms- fält, således enligt lagarna för den re- ciproka piezoeffekten. Detta sväng- ningstillstånd kan man sedan påvisa med den direkta piezoeffekten. Villko- ret för att den undersökta kristallen "skall komma i mekanis svängningar i ett växelströmsfält är, att den är pie- zoelektrisk och «blott när mekaniska svängningar uppkommit, kunna dessa påvisas genom den direkta piezoeffekten. Betingelserna för ett positivt resultat äro således genomgående att kristallen är just piezoelektrisk. Praktiskt består förfarandet i att ett större antal kristallbitar i storleksordnin- gen 0,1—5 mm placeras mellan beläg- gen till en s. k. piezoelektrisk konden- sator i den enklaste formen bestående av två vågräta metallplattor. På den undre läggas kristallerna ut och den övre placeras därefter tätt ovanpå dessa kristaller. Denna kondensator kopplas till en liten svag radiosändares sväng- ningskrets och på detta sätt bringas så- ledes kristallerna att svänga i takt med denna. Kristallerna ha en viss s. k. egenfrekvens, d. v. s. ett svängningstal, där de äro känsliga för att komma i svängning, och påvisandet att kristall- partiklarna äro piezoelektriska, sker på så sätt, att man på sändaren ställer in ett svängningstal, som är just detta, vil- ket är känsligt för kristallerna. Denna överensstämmelse <mellan <sändarens frekvens och krisstallkornens konstate- rar man genom att i närheten av sända- ren ha uppställd en mottagare, i vilken då en kort klingande ton höres. Den svängande kristallen alstrar nämligen i takt med sina egna svängningar på grund av den direkta piezoeffekten elek- triska laddningar, vilka medelst sändar- anordningen vidarebeferdras till motta- garanordningen och där göres hörba- ra. Å andra sidan, om tonen i motta- garen uteblir, betyder detta att den un- dersökta kristallen ej är piezoelektrisk. Vi övergå sedan till att peka på ett par fall, där den piezoelektriska effek- ten kommit till användning 'i olika slag av mer eller mindre invecklade apparater och lämna således det rena forskarom- rådet. Här finner man, att bl. a. större moderna rundradiosändare äro s. k. kvarts-styrda. De ha med andra ord en anordning, där kvartskristaller an- vändas för att hålla sähdarens frekvens så konstant och stabil som möjligt. Det har i förvånande hög grad lyckats att fullkomna denna egenskap. E”. apparat som fått mycken använd- ning, är även det s. k. ekolodet, vilket inmonterat i båtar gör det möjligt att bestämma <havsdjupet utan besvärliga mätningar med djuplod. Denna upp- finning gjordes så pass tidigt som 1917. Principen är i stort, att en kvartsplatta genom en hög växelspänning försättes i elastiska = resonanssvängningar «med plattans egenfrekvens och i riktningen av dess tjocklek och därigenom bringas att alstra ljudvågor i vattnet. Dessa reflekteras mot sjöbotten och uppfångas sedan av en mottagare ombord. Med ledning av den tid, som ljudvågen be- hövt för att tillryggalägga avståndet till botten och åter, kan sedan havsdjupet beräknas. Ljudvågens hastighet i vat- ten är nämligen bekant. Fotografiskt re- gistrerande Behm- lod, med vilket de första ekolodnin- garna gjordes. Behmlod, typ 5, direkt visande djup ända till 200 m. Som det sista och vackraste exemplet taga vi kvartsuren, som till följd av sin konstanta gång överträffa de allra bästa pendelur. Antagbart är, att man en gång i framtiden, när kraven på precision ökas, ej längre kan ha kvar vår nuva- rande sekund som tidsenhet, utan får övergå till ett kvartsur som ”tidsnor- mal”. Man har nämligen tack vare des- sa ur kunnat spåra vissa oregelbunden- heter i vårt nuvarande system för tid- beräkning, d. v. s. i jordens rotation. Sålunda har vid jämförelse med astrono- miska mätningar förmärkts, att kvarts- urens gångtid per månad skilde sig från astronomiska tiden med ung. 0,0003 sekunder. Genom fleråriga mätningar och jämförelser kan dock med största sannolikhet den slutsatsen dragas, att orsaken till detta fel ligger i förändrin- gar i den astronomiska tiden och ej hos kvartsuren. TEKNIK för ALLA 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:59:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1943-5/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free