äl FILM: ÖRLOGSMÄN et finns ett avsnitt i Örlogsmän — Sandrew-Baumans senaste produkt — som faktiskt räddar hela filmen från att bli en billig svensk genomsnittsprodukt (och knappt det), och det är i de scener, där får man vara med om desarmeringen av en mina av ny och för marinens er- farna folk fullständigt okänd typ. Minan har drivit i land utanför ett stort oljeupp- lag och har inte upptäckts förrän det var för sent att spränga den. Filmens ”hjäl- te” — Nils Kihlberg —, befälhavare på minsveparen den och den, har helt ny- ligen förlorat två av sina karlar vid ett försök att desermera en liknande tingest, som låg i vägen för en svensk eskort. Man vet ingenting om minans konstruk- tion, den måste desarmeras, annars kom- mer hela oljeupplaget att förintas, och Kihlberg tar nu risken att oskadliggöra det lömska, dödsbringande odjuret. Dessa scener vibrerar av dramatisk kraft och är uppbyggda med en skick- lighet, som förtjänar det allra högsta be- tyg. Idén med telefonförbindelsen mel- lan marinens minexpert (Gunnar Sjö- berg) i Stockholm och den dödsförak- tande desarmeraren är genial och förfe- lar inte sitt syfte; åskådaren gastkramas under de minuter händelsen utspelas, och man känner att man här upplevat kan- ske en av de mest dramatiska scener, som någonsin skapats av svensk film. Men annars måste man — tyvärr — ge filmen som helhet ett tämligen slätt betyg. Alltsammans är alltför idealiserat och tillrättalagt för att i någon nämn- värd grad intressera som spelfilm — som reportage om flottans insatser och krä- vande uppgifter under storkriget kan den mycket väl godkännas. Den kärlekshistoria som lagts till grund för det hela och kring vilken reportaget byggts upp, saknar både otiginalitet och dramatiskt liv. Författarna Zacke-Ek- man får kanske inte lastas för hela miss- lyckandet, men det måste till regissörens (Sjöbergs) försvar sägas, att han faktiskt inte haft mycket att göra av i fråga om dramatiskt stoff. Som kritiker måste man beklaga det tämligen likgiltiga sätt, som det i och för sig tacksamma ämnet behandlas på. Här borde någonting bättre ha kunnat åstadkommas. De in- satser svenska flottan gjort nu under mer än tre år erbjuder rika möjligheter i det hänseendet, och det gäller här lik- som i fråga om svenskt flyg att tacksam- mare miljö kan väl en filmare knappast tänka sig. Första divisionen, till vilken tankarna osökt går, när man ser Örlogs- män, var betydligt bättre genomförd. Men Örlogsmän är dock ett försök att skildra svensk marins beredskap, och man får i filmen, trots dess underhaltiga dramatiska värde, en ganska god uppfatt- ning om vad som krävs av flottans män "just nu. Därför är filmen värd att se. Och "berättelsen om mindesarmeringen är som sagt strålande. : -- Skådespelarna gör som i de flesta fall i svensk film gott ifrån sig, och som van- ligt är det faktiskt birollerna som skapar Bild ur filmen: Nils Kihlberg och Karl-Arne Holm- Holmsten. det största intresset omkring sig. Gunnar Sjöbergs minexpert fäste man sig kan- 'ske mest vid, och Fritjof Billqvist för- mådde i de få meter han medverkade ge både intensitet och kraft åt en löjligt li- (Forts, å sid. 24.) Från CYKELBIL fronten Sveriges första cykelbilklubb bildad veriges första cykelbilklubb har bil- dats i Landskrona. Klubbens namn är Landskrona Cykelbilklubb. Den räknar f. n. femton medlemmar, men: styrelsen har igångsatt en värvningsaktion, så att man hoppas snart kunna förbättra med- lemsantalet avsevärt. En stor verkstad hår förhyrts, där medlemmarna själva bygga sina vagnar och hålla sina möten. Som klubbchef och ledare har utsetts Gunnar Leijon, som själv byggt två vag- nar. Hittills har klubben tillverkat tre vagnar och har ytterligare tre under byggnad. Klubben ämnar ställa upp några av sina bästa vagnar i S. M. för cykelbilar i år. TfA hoppas att klubben sänder bilder av vagnarna, alltefter de bli färdiga. S. M.-tävlingarna komma helt säkert att anordnas. Vi få hoppas att Landskrona- bornas initiativ kommer att mana till efterföljd. + är nedan avbildade cykelbil har debu- terat i trafiken på Söderhamns gator. Det är herr Karl Berglund, som konstru- erat vagnen, en trehjulig cykelbil för två personer. Herr Berglund upplyser, att han utfört det mesta av arbetet själv samt att kostnaderna uppgå till c:a 300 kr. TEKNIK för ALBA 15