Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tekniken hos Thalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belysningscentralen
NE en pjäs sättes upp är det massor av
problem som skall lösas, inte minst
scentekniska. Hur skall t. ex. dekoratio-
nerna och de fasta uppbyggnaderna se
ut, och hur skola de placeras?
Regissören, Alf Sjöberg, får efter ett
par sömnlösa nätter idén till scenarran-
gemangen och diskuterar så grundligt
igenom dem med dekorationschefen Ska-
wonius. När denne hunnit göra model-
ler av t. ex. de fasta uppbyggnaderna i
stycket, vänder han sig till maskinmäs-
taren, vilken i sin tur för ett resonemang.
om detaljerna med dekorationsmålaren
och med snickarverkstadens förman,
varefter jobbet är klart att sättas
i gång. Snart står byggnaderna, el-
ler vad det nu kan vara, färdiga att
fraktas ned i hissen till den synliga sce-
nen.
Men hur eleganta scenarrangemang
man än har, skulle man stå sig slätt om
inte belysningen satte färg på det hela.
Den saken sköter belysningsmästaren
om. Han har sin central under scengol-
vet, närmast salongen, och att han har
många strålkastare att manipulera med,
kan ni övertyga er om genom att titta
på omslagsbilden. Varje ny inställning
beträffande ljusstyrkan kallas ett mo-
ment, och det säger en del om belys-
ningsmästarens jobb, att det kan vara
hundratals moment i en stor pjäs! Han
har en särskild belysningslista att följa
och får dessutom optisk order och hög-
talarorder från inspicienten, hela scenens
klockarfar, som håller till i vänstra ku-
lissen från salongen räknat. Det är in-
spicienten (på Dramaten heta de Gös-
ta Pettersson och Gunnar Collin), som
svarar för att hela maskineriet fun-
gerar som det skall. Det är han som
åskar och blixtrar, dundrar och Yreg-
nar, kvittrar och spelar. Hur han hin-
ner med allt detta? Därför att det
hela är så enkelt. När åskan går, slår
han till en motorkontakt och drar i
en tunn wire. Vad händer då? Jo,
motorn sätter i gång ett litet hjul, be-
läget högst uppe på teatervinden — I
sjunde våningen — på vilket trumpin-
nar äro apterade, som börja dundra mot
en stor bastrumma. Och med wiren mo-
dererar han bullret från det svagaste
mullrande borta vid horisonten till de
hemskaste skrällar i zenit. :
Blixten framkallar han genom att dra
en kontaktstång över några knappar, och
när regnet silar ner, står en man och
skakar på ett vanligt såll, vars botten
är klädd med ståltrådsväv, på vilken en
handfull ärter rullar fram och åter. Då
det blir fråga om störtregn, sättes det
stora regnhjulet av trä i gång, där ock-
så ärterna gör effekten. ”Stilla havets
bränning” åstadkommes med samma tek-
nik! Att scenmaskineriet är väl prepa-
(Forts. på sid. 28).
På scenen råder ett rör-
ligt liv när dekoratio-
nerna skola bytas.
På sju våningars
höjd residerar
vindsförman Eriks-
son bland ett
virrvarr av stag,
tåg och linor. Ner
derst: Varje man
på sin plats, det
gäller scenför-
ändring! — Här
måste det gå
undan.
TEKNIK för ALLA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
