Belysningscentralen NE en pjäs sättes upp är det massor av problem som skall lösas, inte minst scentekniska. Hur skall t. ex. dekoratio- nerna och de fasta uppbyggnaderna se ut, och hur skola de placeras? Regissören, Alf Sjöberg, får efter ett par sömnlösa nätter idén till scenarran- gemangen och diskuterar så grundligt igenom dem med dekorationschefen Ska- wonius. När denne hunnit göra model- ler av t. ex. de fasta uppbyggnaderna i stycket, vänder han sig till maskinmäs- taren, vilken i sin tur för ett resonemang. om detaljerna med dekorationsmålaren och med snickarverkstadens förman, varefter jobbet är klart att sättas i gång. Snart står byggnaderna, el- ler vad det nu kan vara, färdiga att fraktas ned i hissen till den synliga sce- nen. Men hur eleganta scenarrangemang man än har, skulle man stå sig slätt om inte belysningen satte färg på det hela. Den saken sköter belysningsmästaren om. Han har sin central under scengol- vet, närmast salongen, och att han har många strålkastare att manipulera med, kan ni övertyga er om genom att titta på omslagsbilden. Varje ny inställning beträffande ljusstyrkan kallas ett mo- ment, och det säger en del om belys- ningsmästarens jobb, att det kan vara hundratals moment i en stor pjäs! Han har en särskild belysningslista att följa och får dessutom optisk order och hög- talarorder från inspicienten, hela scenens klockarfar, som håller till i vänstra ku- lissen från salongen räknat. Det är in- spicienten (på Dramaten heta de Gös- ta Pettersson och Gunnar Collin), som svarar för att hela maskineriet fun- gerar som det skall. Det är han som åskar och blixtrar, dundrar och Yreg- nar, kvittrar och spelar. Hur han hin- ner med allt detta? Därför att det hela är så enkelt. När åskan går, slår han till en motorkontakt och drar i en tunn wire. Vad händer då? Jo, motorn sätter i gång ett litet hjul, be- läget högst uppe på teatervinden — I sjunde våningen — på vilket trumpin- nar äro apterade, som börja dundra mot en stor bastrumma. Och med wiren mo- dererar han bullret från det svagaste mullrande borta vid horisonten till de hemskaste skrällar i zenit. : Blixten framkallar han genom att dra en kontaktstång över några knappar, och när regnet silar ner, står en man och skakar på ett vanligt såll, vars botten är klädd med ståltrådsväv, på vilken en handfull ärter rullar fram och åter. Då det blir fråga om störtregn, sättes det stora regnhjulet av trä i gång, där ock- så ärterna gör effekten. ”Stilla havets bränning” åstadkommes med samma tek- nik! Att scenmaskineriet är väl prepa- (Forts. på sid. 28). På scenen råder ett rör- ligt liv när dekoratio- nerna skola bytas. På sju våningars höjd residerar vindsförman Eriks- son bland ett virrvarr av stag, tåg och linor. Ner derst: Varje man på sin plats, det gäller scenför- ändring! — Här måste det gå undan. TEKNIK för ALLA 5