| I full fläggskrud på Stockholms ström, erbjuder ”VAvenir” en sällsynt och | vacker tavla. Zz man vilken som helst, först och sist var han en äkta djupvattenssjöman. Som tioåring gick han till sjöss, då han mönstrade som kajutvakt ombord på barkskeppet ”Neptun” av Lemland, år 1892. Käck och hurtig, blev han genast hela besättningens favorit. Han fort- satte i yrket och blev kock, jungman, lättmatros och matros, för att som nit- tonåring avlägga styrmansexamen och en månad därefter var han befälhavare på skonerten ”Adele”. År 1899 tog nan sjökaptens- och ångbåtsbefälhavareexa- men och 1900—1905 förde han barken ”Southern Bell”, som han några år se- nare inköpte. Han trampade så kom- mandobryggan på åtskilliga fartyg un- der en följd av år, men 1913 lade han definitivt upp som befälhavare och slog sig ned i Mariehamn som redare. Med inköpet av ”Tjerimai” om 1550 dw-ton begynte han nu den bana, som skulie göra hans namn ryktbart över hela världen. Gustav Eriksson var icke den som nöjde sig med att vara redare för en- dast ett fartyg. Före världskrigets ut- brott 1914 hade han köpt ännu en seg- lare och under kriget gick rörelsen yt- terligare framåt. Redan 1920 var han en av Mariehamns storredare, men med framsynthet uppköpte han under 25 år inte mindre än fyrtio segelfartyg, ett sammanlagt tonnage på 103 044 dw-ton, så att han under 30-talet var ensam ägare till större delen av den segelflot- N Trött och segelsliten bogseras wind- jammern genom hemfarvattnets skär- gård efter en ofta årslång resa. Det är ett efterlängtat ögonblick för många ombord och i land. 8 TEKNIK för ALLA ta som fortfarande gick i fraktfart på oceanerna. Han hade blivit den obe- stridde segelfartygskungen, känd över hela världen, ”the king of sailing ves- sels”, en ryktbarhet, som kanske till största delen berodde på den romantik vilken var och är förklippad med de gamla djupvattensseglarna. et pågående kriget har farit hårt fram med den erikssonska segelflot- tan, (alla minns vi den dramatiska för- lisningen, då ”Olivebank” gick på en mina i Skagerack och sjönk med 14 man). För närvarande föres den G. E-.- märkta redarflaggan av fyra ångfar- tyg, tre motorfartyg, en motorseglare och sex barkar. Det är många berömda fartyg som fört Eriksson-flaggan på världshaven, namn som Fredenborg, Professor Koch, Lawhill, Margareta, Woodburn, I”Ave- nir, för att nämna några ur minnet och P-serien, bl. a. Pamir, Passet, Parma, Pommern, Ponape, Penang — dessa namn väcka minnen hos de flesta sjör- män. Tre av de mest kända fartygen torde vara Melbourne, Herzogin Ce- cilie och Viking. Melbourne byggdes 1892 i Port Glasgow och inköptes: 1929 för 4 000 pund, samt var en seglare av hög klass. Hon mötte sitt öde i Engels- ka kanalen, där hon påseglades av en- gelska tankångaren ”Seminol”. hade redan siktat Irland efter en 105 dygns resa från Australien, då kata- strofen inträffade och 11 man, bland dem befälhavaren följde henne i djupet. Slutet är tragiskt för de flesta av de stolta djupvattensseglarna. Om de lyc- kats trotsa havens faror, blev de ned- riggade och man finner dem stävrända och kajgnagda som pråmar i hamnar- na, där de sedan huggas upp. Erikssons snabbaste och kanske vack- raste fartyg, Herzogin Cecilie, byggdes 1902 i Bremen och inköptes av franska staten innan hon 1927 kom i Erikssons ägo. Hon vann världsrykte i kappseg- lingarna från Australien; 1926 från Hamburg till Port Lincoln på nittioett dygn, 1927 från Gävle till Melbourne, nittiosex dygn, 1928 från Mariehamn till Port Lincoln nittiofyra dygn osv. Hon kunde under sina seglatser nå en fart av 18 knop! Den 24 april stran- dade hon vid Salcombe, på kusten av Devonshire och blev vrak. ' Erikssons <nuvarande flaggskepp 4 000-tonnaren "”Viking”, som byggdes så sent som 1907 hos Burmeister & Wain i Köpenhamn och kom i Erikssons ägo 1929, är ävenledes en windjammer som kommer att låta tala om sig. Hon tjänstgör för närvarande som skolskepp, och har många snabba resor bakom sig i ”the great grainrace”. Beli. Man