är innehavet av en ligens, som i UU. S. Av utfärdas av Federa- la — Samfärdsel-kom- missionen. Den som önskar en sådan li- cens får genomgå en rigorös prövning vid någon av kom- missionens = distriktsbyråer, varvid han får visa prov på sina tekniska kvalifikationer, sina insikter i radio- teori, sin, kännedom om hithörande lagbestämmelser samt sin förmåga att. sända och mottaga meddelanden på internationell Morse-kod. Han måste först låta flitens lampa brinna många strävsamma timmar, medan han slår i sig grunderna på det teoretiska området. Han måste träna och öva under ändlösa veckor, tills det meningslösa virrvarret av streck och punkter blir ett begripligt Språk. Han måste slå i sig kommissio- nens bestämmelser och en viss portion elementär kännedom om kommunika- tionslagen, ty all radio — däri inbegri- pet amatördetaljen — är strikt kring- gärdad av lagar och förordningar. Nybörjaren blir inte fullfjädrad radio- amatör på en dag. Men när han till sist lämnar puppan, ligger en ny värld öp- pen för honom. För det första får han ett nytt namn — sin stationssignal. Från den stunden har han en ny iden- titet — rentav en ny personlighet och en ny social ställning. Hans utrustning må vara hur primi- tiv som helst, och hela hans anläggning kanske inte har kostat honom ens femtio dollar. Men med en sådan apparat — med kanske tio eller tjugu watts effekt — kan han åstadkomma jämnt så myc- ket som hans skicklighet tillåter. En amatör i New South Wales, Australien, brukade till exempel samtala med samt- liga sex kontinenter med hjälp av en tio-watts-sändare. En annan amatör i Columbia, Ohio, hade förbindelse med Sydafrika, Australien och Nva Zeeland — halvvägs runt jordklotet alltså — och begagnade därvid en apparat med en halv watts effekt. Han kan å andra sidan ha kraftiga, helautomatiska sändare, som är jäm- förliga med de stora rundradiostationer- 4 — TEKNIK för ALLA 27/10 1944 nas utrustning och kostar tusentals dol- lar. En amatör i Mexico City påstås ha lagt ner femtio tusen dollar på sin sta- tion, och en annan i San Francisco sä- ges ha spenderat hundra tusen dollar. Men den sglädie man får ut av ama- törradio mätes inte i pengar och ligger knappast i en fulländad utrustning. Den mätes snarast efter vad ens hobby skän- ker av gagn och nytta, tillfredsställelse, känsla av att ha uträttat något med si- na egna händer. Oväntade situationer och omväxlande upplevelser inträffa jämt och ständigt. En maskiningenjör i Philadelphia klätt- rade en dag upp på taket till sitt hus för att reparera sin sändarantenn. Han fick syn på en av grannarna, som just höll på att piska några originella mat- tor på gården bredvid, och frågade vad det var för slags vävnader. — Det är persiska mattor, svarade grannen. Min son har skickat dem till mig från Iran — Persien kallas som be- kant så nu för tiden. Ingenjören blev högeligen intresse- rad, och under det fortsatta samtalet kom han att nämna sin hobby — ama- törradio. Nu var det grannens tur att ge uttryck åt sitt intresse. — Säj, kan ni prata med Iran på kort- våg? frågade han. Grannen upplystes om att Iran, otur- ligt nog, var en av de få stater som inte tillåter amatörradio inom sina gränser. Han blev djupt besviken. Ingenjören tyckte synd om honom och framkastade, att det kanske skulle vara möjligt att få ett meddelande reläat över en europeisk station. De bägge männen gick in, och snart var ett telegram på väg via Danmark och Egypten. Två dar senare kom sva- ret. Pojken mådde fint, men att han be- hövde film till sin kamera. Naturligt- vis fick han sin film! Vi lever i de snabba kommmunikationer- nas tidsålder, men trots detta händer det ofta, att det uppstår situationer, då det är svårt eller rentav omöjligt att åstad- komma ögonblicklig förbindelse med de ordinarie kommmunikationsmedlen. För inte länge sedan låg en ung japan dö- ende i Chicago, ensam och utan vänner i den främmande staden. Den läkare som skötte honom i KFUM-härbärget på Sydsidan visste, att han kommit resan- de bara några dagar tidigare i hopp att få arbete. Pojkens enda önskan var nu, att hans föräldrar i Honolulu skulle. bli underrättade. Läkaren greps av medli- dande, då han hörde hans mödosamt framviskade begäran, och vände sig till prästen, som vakade vid sjuksängen i det halvskumma rummet. — Tror ni att mrs Mida kan hjälpa oss? frågade han. å Prästen nickade och gick ut ur rum- met. Han ringde upp mrs Mida, golf- spelare i stjärnklass och entusiastisk radioamatör. Hon var genast villig att gripa in. Ett enträget anrop ”CQ Hono- lulu” flög snart genom etern. Det är en fängslande, understun- dom mycket spännande skildring av radioamatörernas liv som Clinton B. DeSoto ger i sin bok. Man behöver inte vara ”radiot” för att ryckas med av dessa berättelser om hur en radio- amatör på rak arm revolutionerade den amerikanska flottans signalför- bindelser, hur en annan medförde en station till Nordpolen 1923 och hur en tredje kvävde ett infödingsuppror un- der en amerikansk expedition i Bor- neos djungler tack vare sin kortvågs- förbindelse. För att nu inte tala om mycket annat som den innehållsrika (BEG ger. > Dawkins Espy, W5CXH/6 är ännu en framgångsrik amerikansk kortvågsentu- siast. Erövrade bl. a. 1939 Maxim Award trofén, som årligen utdelas till den skick- ligaste radioamatören under 21 år.