Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 Om Akka-Folket af Prof. Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AKKA-FOLKKT.
3
kroppsväxt och lefver i hålor.» (
Thiere übersetzt von F. Strack, Frankfurt a. M. 1816, 8 boken,
14 kap.).
Hos de öfriga antikens författare blifva uppgifterna allt mera
grumliga och fabelaktiga, och dessutom förläggas numera deras
föremål till olika trakter. Så yttrar Pomponiub Mela (De Situ Orbis
Lib. HI, kap. 8) på tal om Röda hafvets afrikanska kust: »I det
inre funnos fordom Pygmeer, ett dvärgfolk, som utrotades genom
de ständiga strider, det för bevarandet af sina skördar måste föra
emot tranorna.» Puniüs d. ä. deremot omtalar i sin Historia
Naturalis Pygmeer icke blott i Afrika (Lib. Yl, kap. 35) utan äfven i
Indien (Lib. YŒ, kap. 1) och i Thracien (Lib. IY, kap. 18). Åfven
hos Jxtvenalis (Satira XIH, 167) är det detta sistnämnda land, som
utgör dessa småttingars hemvist:
Ad subitas Thracum volucres nubemque sonoram
Pygmæus parvis currit bellator in ,
Mox impar hostit raptusque per aera curvis
Unguibus a sæva fertur grue.
Att dessa sagor likväl under den senare forntiden åtminstone
af mera kritiska författare endast uppfattades såsom poetiska
fiktioner, framlyser tydligen hos Strabo, som på många ställen i sin jord-,
beskrifning omnämner tillvaron af dylika berättelser, men alltid med
den uttryckliga förklaring, att de endast böra uppfattas såsom af
poeter hopspunna fabler. Detta torde ock ända in i våra dagar varit
den allmännaste åsigten, och denna kunde icke i någon väsendtlig
mån rubbas af de uppgifter om tillvaron af sådana dvärgraser, som
flera af de djerfva resande, hvilka i senarö tider försökt framtränga
i dessa trakter, erhållit af de fölk, med hvilka de kommit i beröring,
ty de flesta af dessa berättelser hafva lika mycken fabelaktighet uti
sig, som de vi mottagit från antikens författare.
Flera gånger hade man sett dvärgar i egenskap af hofnarrar
vid hofven i Niam-Niamfolkets land. Speke hade sett en sådan vid
Kamrasi’s hof, men ingen trodde likväl på tillvaron af hela stammar
med en kroppsstorlek i någon betydligare mån understigande
medelhöjden.
Det är först genom D:r Schwetnfurths resa till och vistelse
vid konung Munzas hof i Monbuttu, som vi erhållit några
tillförlitliga uppgifter i detta hänseende. Tyvärr träffades den djerfve
resanden på hemvägen af en förfärlig olycka — en eldsvåda, som inom
en kort stund nästan totalt förstörde frukterna af hans ansträng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
