Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 Om Akka-Folket af Prof. Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ’ Bd. I. N:r 1. — Christian lovén.
så böjlig, att efter en riklig måltid tyngdpunkten förflyttas och
länd-delen af ryggraden blir mera konkav, så att ryggen, sedd i profil,
nästan antager krökningen af ett C. Knäna äro stora och knutigar
läggens öfriga ledgångar utspringande och kantiga samt fötterna
vända inåt — hvilket icke är vanligt bland negrerna. En Akkas
hållning under gåendet är egendomlig och svår att beskrifva, det är
ett balanserande åtföljdt af sprittringar, som utbreda sig till
kroppens alla delar. Schweinfurth tillägger såsom betecknande, att hans
Nsevue aldrig kunde bära ett fat utan att spilla mer eller mindre
af dess innehåll. Händerna äro fint bygda och synnerligen vackra.
Det som i synnerhet karakteriserar Akka är hufvudets form och
fysiognomien. Mest i ögonen fallande är prognatismen. öfverkäken
skjuter fram i form af en nos, så mycket mera utpräglad, som den
alltid föga framskjutande underkäken ofta drager sig mycket
tillbaka. Hjärnskålen är stor, nästan sferisk och företer en djup
in-sänkning vid näsroten, ögonen äro stora och vidöppna.
Schweinfurth säger äfven, att Akkas hafva »enorma öron», men detta synes
åtminstone icko på hans teckningar.
Akka-folkets läppar äro långa och likasom käkarna
framskjutande samt sällan slutna, men de äro ej så tjocka och likasom
upp-svälda som hos negrerna. Läpparnas yttre rand är skarp, hvilket
är ett aplikt drag. ögonbrynens märkvärdigt lifliga spel, ögonens
ytterliga liflighet, de häftiga rörelser, af händer och fötter, med
hvilka hvarje ord ledsagas, och det stähdiga nickandet med
hufvu-det i alla riktningar gifva dessa småttingar ett högeligen komiskt
utseende.
I afseende på språket erinrar sig Schweinfurth endast dess brist
på artikulation och den svårighet Akka-folket har att lära sig
främmande språk. Hans lille Nsevuo kunde icke på l1/2 år lära sig
några arabiska ord.
I sinnenas skärpa, i fiffighet och list öfverträffa Akkas mycket
sina närmaste grannar, men en af deras mest utpräglade karaktärer
är elakhet; de tyckas finna ett riktigt nöje uti att onödigt plåga
djur och åse lidande. Do äro utmärkta jägare och mästare i att
uppfinna och utlägga allehanda slags giller samt att öfverraska och
förfölja villebråd. Af husdjur hafva de endast fläderfä.
Ett vigtigt bidrag till kännedomen om detta dvärgfolk hafva vi
nyligen erhållit. Då den gamle italienske resenären Miäni dött i
Monbuttu, blefvo hans efterlemnade samlingar, som medföljde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
