Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 Om Akka-Folket af Prof. Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Bd. I. N:r 1. — Christian lovén.
ögonen äro stora och vidöppna i full öfverensstämmelse med
Schweinfurths beskrifhing. Likaledes återfinnas skulderbladens af
honom (se ofvan) anmärkta egendomliga form. M. och Z. skildra dem
såsom fyrkantiga och uppskjutna i acromialregionen ( quadrate
e rialzate nella regione acromiatica).
Med afseendo på ryggradens krökningar hafva ett par vid
första påseendet hvarandra motsägande uttalanden af Schweinfurth
gif-vit anledning till mycken diskussion, och särskildt har Brooà (Revue
d’antropologio N:o 2, 1874) uppfattat det ena af dessa i den mening,
att ryggradens dorso-lumbala del skulle vara böjd till form af ett
C med framåt riktad konkavitet, hvilket skulle vara ett ytterst
ap-liknande drag. Jemför man emellertid Schweinfurths yttranden med
hvarandra, kan icke gerna meningen hafva varit annan än den, som
finnes uttryckt i följande strof i hans resebeskrifning: »Bakifrån
sedda visa Akkas ett ganska egendomligt utseende; deras kropp
synes bilda en kroklinie så bestämd och regelbunden, att den nästan
liknar bokstafven S. Detta bör sannolikt tillskrifvas en särdeles
stor böjlighet i ryggradens nedersta ledgångar, emodan efter en
ymnig måltid tyngdpunkten förflyttas och ryggens kurva i förhållande
dertill blir mer eller mindra konkav.» Ordet »rygg» synes här böra
tagas i en mera vidsträckt mening, icke i den strängt anatomiska,
och stället följaktligen tolkas så, att den sig utvidgande och
framspringande buken tvingar ryggen, d. v. s. dess ländregion, att blifva
mera konkav bakåt, hvilket lätt kan inträffa genom böjligheten i de
nedersta ländkotornas mellanbrosk.
Händerna äro små och af en elegant form, hvilket ock
Schweinfurth har anmärkt. Fötterna äro likaledes små och visa benägenhet
att vändas inåt snarare än utåt. Fotsålan är mycket platt och hälen
starkt utspringande. Tårna aftaga småningom i längd från stortån
till lilltån — en karaktär, som Is. Geoffroy S:t Hilaire tillskrifver
Hottentottrasen.
Äfven do båda gossarnes fysiologiska karaktärer öfverensstämma
väl med Schweinfurths skildring. De äro smidiga och skickliga i
att skjuta med pilar samt i att klättra upp för klippor och träd,
äfven med fotbeklädnad. De trycka dervid fotsålorna mot
trädstammen, och då do hafva fötterna nakna, kunna de med dom taga upp
små föremål såsom blyertspennor och till och med mynt genom att
böja tårna mot fotsålan. De pläga äfven roa sig med att låta ett
föremål falla ur ena handen och fatta det i fallet med den andra
sidans fot — en lek i hvilken de äro fullkomligt säkra. De gå med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
