Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och har t. o. m., isynnerhet i tidigare skrifter, påpekat betydelsen
af hufvudskålens hjessvy — hans »norma verticalis» — hvarvid han
äfven gör skilnad mellan den »fyrkantiga» formen hos mongoliska
folk och den »smala» hos negrerna, och anmärker, att man kan
erhålla den senare genom att från sidorna sammanpressa den förra.
Oaktadt det sålunda ej bör nekas, att han äfven stundom tog i
betraktande hela hjernskålens form, kan det å andra sidan ej heller
vederläggas, att han dock företrädesvis fästade sig vid pannans och
ansigtets beskaffenhet. Detta angifves af bestämda yttranden i hans
kraniologiska hufvudverk (Decades); han säger nämligen, att af hela
kraniets stomme pannbenet och käkbenen äro de vigtigaste och
minst varierande, de bakre delarna af skallen deremot af mindre
betydelse, mer vexlande. Derpå hänvisa äfven på det otvetydigaste
bilderna i samma verk; af alla de 60 bilderna i dessa hans dekader
äro nämligen oj mindre än 40 tagna i half profil, de öfriga i ren
profil, ingen i hjessvy. Häraf framgår ju tydligt, att Blumenbach
vid sina forskningar sökte och såg företrädesvis det fysiognomiska
i kraniets och särskildt dess ansigtsdelars utseende, man skulle kunna
säga »det typiska i dess fysiognomi». Detta bekräftas äfven deraf,
att han, så vidt man vet, nära nog aldrig använde mätningar,
hvarken vid undersökning eller beskrifning af sina kraniers
formolikheter.
Efter Blumenbach se vi en förvånande lång tid förflyta, innan
nästa framsteg gjordes i denna forskning. Det kan visserligen
förefalla orätt att ej dröja vid sådana namn som Sandifort, Prichard,
hvilken senare med rätta kallats den egentliga etnografiens
grundläggare, och Morton, den nitiske kraniesamlaren och forskaren öfver
indianstammarnas hufvudskålsform, men, oaktadt deras för
menniskorasernas studium vigtiga arbeten, gafs af dem för kraniologien ej
något egentligt nytt uppslag.
Närmast föranledd genom den för vetenskapen betydelsefulla
skildring S. Nilsson gaf af olikheterna i lappens och svenskens
kranieform och, som han sjelf uppger, på uppmaning af denne
forskare företog sig A. Retzius studiet af menniskorasornas
kraniekarakterer. Om vi försöka sammanfatta resultaten af dessa hans
forskningar, blifva de hufvudsakligen följande. Sjelfva hjernskålen
är den väsentligaste dolen af kraniet, ty den omsluter hjernan,
själens organ. Förhållandet mellan hjemskålens längd och bredd
är kraniets vigtigaste karakter, och detta förhållande är på ett
temligen konstant sätt olika hos de olika raserna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
