Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. De svenska flintyxornas olika typer. Ett bidrag till frågan om den nordiska stenålderns indelning. Af D:r Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE 8VEN8KÀ FLINTYX0RNÀ8 OLIKA TYPER. 5
till vanligen ökas i samma mon som smalsidorna mera tydligt
framträda.
Utvecklingen i båda de antydda afseendena var dock icke
alltid parallel. Någon gång, om än sällan, finner man t. ex.
flintyxor, hvilkas båda ändar äro nästan lika breda, oaktadt
genomskärningen är fullkomligt spets-oval (fig. 6). Oftare förekomma
flintyxor med sådan genomskärning och afrundad egg, hvilkas bredd
upptill är mindre än å fig. 6, men betydligt större än å fig. 1. Den
fig. 7 afbildade yxan är exempel på en sådan öfvergångsform.
Stundom finner man äfven yxor, hvilka upptill äro ganska
smala, ehuru smalsidorna redan tydligt framträda. Detta synes dock
i allmänhet endast vara fallet med yxor som äro mer eller mindre
slipade, t. ex. den fig. 8 afbildade.
Man torde således kunna uppvisa en öfvergång från don ena
af de först anförda typerna (A) till den andra (B), d. v. s. den ena
af dessa typer måste hafva utvecklat sig ur den andra. Och det
kan ej gema finnas något tvifvel om, hvilkendera typen är den
äldre.
Redan den omständigheten, att ett flintstycke vid tillhuggning
vida lättare antager den form, som utmärker typen A, än en sådan
som typen B, redan detta visar tydligt nog, att först nämnda typ
är den äldre, och typen B den yngre. Och riktigheten häraf
bekräftas genom alla öfnga af mig kända förhållanden.
Så har man i de grafvar, hvilka utan gensägelse tillhöra vår
stenålders sista tid, samt i fynd från bronsåldern, anträffat ett icke
ringa antal flintyxor (och flintmejslar) af typen B, under det att
yxor af typen A i sådana fynd äro ytterst sällsynta, om de ens
någonsin förekomma. Detta talar naturligtvis starkt för att typen
B är den yngre af de två.
Men då Skåne, Sveriges sydligaste provins, utan tvifvel var
tidigare befolkad än den skandinaviska halföns öfriga delar, så
böra, om typen A är äldre än B, yxorna af den förra typen vara
jemförelsevis mera talrika i Skåne än i landet norr derom. Så är
äfven verkligen förhållandet. Af alla från Skåne kända flintyxor1
synas ungefär 10 % höra till typen A, under det att i det öfriga^
Sverige knapt mor än 3 °/0 af alla flintyxor tillhöra denna typ.
Typen A är redan i Halland så sällsynt, att af 140 i denna provins
1 D. ▼. b. verktyg = fig. 12, 18, 19—22 i »Sv. forns.»; deruti äro icke
medräknade de verktyg, som likna fig. 10 och 11 i samma’arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
