Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Antropologiska Sällskapets Förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14
Bd I. N:r 5.
stenarter, dels kärnor och spånor af obsidian. Redan för längre tid sedan
hade man funnit obsidianskärfvor på slagfältet vid Marathon, men de
betraktades i början som de i slaget- deltagande persiska hjelptruppernas pil-
-spetsar. I senare tid har uppmärksamheten mera riktats’på dessa
forn-demningar, i synnerhet sedan den i Athen bosatte engelsmannen Finlat
anlagt en samling; och det har nu visat sig, att stenåldersfynd anträffas
så långt i norr som i Makedonien, att de äro allmänna i Ättika och Beotien,
vid Korinth och vid Mesolongi, på Eubea och Arkipelagens öar, liksom i
Mindre Asiens kusttrakter. Kärnor och spånor af obsidian hittas inom
hela området, men denna stenart förekommer i naturligt skick endast på
ett par af Arkipelagens vulkaniska öar (Melos, Tera). De kända fynden
äro nu så många, att man måste för Grekland antaga tillvaron af en
förhistorisk och förhellenisk stenålder. Hr Hildebrand framlade äfven för
sällskapet några käkar och andra ben af hipparion från de öfre tertiära
lagren vid Pikermi i trakten af Athen, hvilka ben friherre von Dücker i
Bückeburg anser vara sönderslagna af menniskor, hvarmed ett bevis
skulle vara lemnadt för menniskans tillvaro i Grekland under
tertiärperio-den. Tal., som för sin del icke kunde finna å benen spår af mensklig
behandling, uppmanade de närvarande att taga dem i betraktande. Under
den diskussion, som med anledning häraf uppstod, uttalades äfven af hn*
Tobell och Santesson m. fl. tvifvel om de i fråga varande benens
behandling af menniskor.
Herr Hildebrand påminde äfven om de förträffliga djurteckningar, man
funnit bland qvartärtidens lemningar i vestra Europa, dervid förevisande
prof på sådana teckningor från Frankrike, äfvensom en nyligen vid
Thay-ingen i norra Schweiz funnen renbild. Han framhöll nödvändigheten af
att arkeologerne, för att styrka sina från fornsakema dragna slutsatser,
nppvisade hos nutidens naturfolk förhållanden analoga till dem, de
förhistoriska fynden antyda. Han lemnade derför några underrättelser om de
i nordöstra Asien vid Behringssund bosatte tschuktscherne, hvilka, när
Cook besökte dem år 1778, ännu kunde anses vara ett stenåldersfolk.
Deras vinter- och sommarbostäder beskrefvos, likasom deras af väl beredt"
skinn förfärdigade kläder, deras seder och lefnadssätt. Landet är kallt
och så ofruktbart, att icke ens en buske der växer. Äfven dessa
tschukt-scher — af hvilka de vid kusten boende icke hafva mer än ett husdjur,
hunden, och dg in i landet boende två husdjur, hunden och renen — roa
sig emellertid med att i ben rista ganska karakteristiskt utförda
djurbilder. Slutligen påpekades, att då stenåldersfolket i södra Sverige lefde
under vida gynnsammare naturförhållanden och de .derjemte under den
nämnda periodens sista del hade flere husdjur, kunna vi för detta folk
med skäl antaga en kulturgrad högre än den, på hvilken tschuktscherne
intill senaste tid befunnit sig.
Herr A. Ket höll derefter ett föredrag om menniskor, beväxta med
långt hår öfver hela kroppen, förevisande dervid porträtt af tre sådana
individer från Birma, nämligen en äldre man, dennes dotter och
dotterson. -
Herr Montelius framlade för sällskapet och redogjorde i korthet
för de antropologiska och arkeologiska arbeten, som under år 1874 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
