Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Grafundersökningar på Björkö. Af D:r Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då jag under de i fjor i stor skala pågående grafundersökningarna,
uti flera ättehögar af vanligt utseende, anträffade grafvar med obrändt
lik. Hvad som ännu mera ökade värdet af denna upptäckt var, att
det i de flesta fall visade sig, att liken varit nedlagda uti en kista
af trä, hvaraf likväl inga andra spår återstodo, än de spikar, hvarmed
hon varit hopfogad. Grafvarna voro vanligen till ett djup af 1,6 till 3 fot
nedsänkta uti den af hårdt packadt krosstensgrus bestående alfven,
och ofta voro väggarna i följd deraf så hårda, att man, sedan den
lösare fyllningen blifvit borttagen, erhöll en trogen bild af grafvens
ursprungliga form och beskaffenhet. Kring kanterna af grafven lågo
spikar i en oftast symmetrisk ordning, antingen med spetsarne vända
inåt grafven eller ock stodo de med spetsarne rakt uppåt, en
tydlig anvisning om de olika sätt, hvarpå kistans väggar varit fästade
vid bottnen. Stundom träffade man, likaledes utefter grafvens
kanter, men 1/2 fot eller mera ofvanför bottnen, flera smärre spikar
stående med spetsarne nedåt, hvilket tydligen ådagalade, att kistan
äfven varit försedd med lock. Det är klart, att dessa spikars ringa
afstånd från bottnen ingalunda kan betyda, att man verkligen
begagnat kistor af så ringa höjd som 1/2 fot. Man måste nämligen
förutsätta, att efter kistans förmultnande en betydlig sättning i
grafven egt rum, hvarigenom spikarne uti kistlocket blifvit mer eller
mindre sänkta under sitt ursprungliga läge, och denna sättning måste
hafva varit så mycket våldsammare, som grafvarna nästan alltid voro
fylda med stora stenar, hvilka helt säkert ganska snart måste hafva
bräckt sönder det multnande locket. Att spikarne i locket icke
pressats ända ned till bottnen, beror naturligtvis derpå, att sidobräderna
måste tänkas hafva bibehållit sitt läge, ännu sedan kistan efter lockets
krossande blifvit fyld af de sjunkande grus- och stenmassorna. Det
bör tilläggas, att bruket att nedvälta större stenar uti grafvarna,
visade sig hafva varit så oskiljaktigt från det här skildrade
begrafningssättet, att jag, så snart sådana stenar anträffades på eller något under
grafhögens bottenyta, med nästan fullkomlig visshet kunde förutsäga
tillvaron af obrändt lik.
Hvad innehållet af dessa grafvar vidkommer, så utmärkte de sig
genom sina väl bibehållna bronsprydnader m. m. fördelaktigt framför
de brända grafvarna med deras oftast stympade och af eldon
skadade fornsaker. Då en detaljerad redogörelse för alla dessa grafvars
innehåll naturligtvis ej kan komma i fråga i denna lilla uppsats, vill
jag endast anföra ett par exempel. Sålunda träffades i en graf, 1/2
fot ifrån de halfmultnade lemningarna af ett kranium, två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
