Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
Bd I. Nr 13.
HJALMAR STOLPE.
vanärande och medförde förlust af egodelar och ståndsrättigheter för
den’ afrättades familj. En adelsman kunde dock afvärja denna fara från
de sina genom att sjelf beröfva sig lifvet, hvilket skedde genom att
uppskära magen och kallades Harakiru (egentligen Hara-wo-kiru =
att uppskära magen). Embetsmän, som på grund af egna eller
under-lydandes förseelser väntade att blifva stälde till rätta, krigare, som
ville undgå en vanärande fångenskap, vänner, som lofvat att ej
öfverlefva hvarandra, begingo på detta sätt sjelfmord och år 1663
måste tjenaro genom särskild lag förbjudas att följa sina herrar i
döden. Handlingen utfördes med en särskildt för ändamålet afsedd
knif (jfr sid. 52), och under iakttagande af vissa ceremonier, i
närvaro af anhöriga och vänner, som, om så behöfdes, ifngt
uppmuntrade offret att ej tveka. Sittande på en matta och iklädd en hvit
dödsklädning, fattade den åt döden hemfallne den med drägten
omlindade knifven midt om klingan och tillfogade sig en djup skåra tvärs
öfver buken och, om krafterna det medgåfvo, en annan nerifrån och
uppåt, hvarefter han öppnade halspulsådroma. I senare tid blef
brukligt, att hans mest förtrogne tjenare framträdde och med ett svärd
afhögg hans hufvud i samma ögonblick det första snittet gjordes.
Hara-wo-kiru, den mest karakteristiska af alla japanska plägseder, var
ännu i bruk åtminstone på 1860-talet. — Det lägre folket var ej
be-rättigadt till Hara-wo-kiru och dermed följande förmåner, utan hände
det att liken af förbrytare ur de lägre stånden, som sjelfve gifvit
sig döden, insaltades och korsfästes af bödlame.
N:o 58. En Yaku-nin bärande den till bögtidsdrägten
hörande, stvfva kragen (jfr sid. 44).
N:o 59. En Yaku-nin; på den svarta florsrock, som bäres
ytterst, äro anbragta tecken, som visa hvilken dai-miyö-&tts vasall
han är. (Se sid. 44 i noten).
N:o 67. &—f sex krigare i rustningar, alla med de vanliga
dai-miyö-märkena anbragta på beslagen eller på sjelfva tyget i
drägten (se sid. 52).
N:o 69. En bärstol, Nori-mono,af den form, som begagnas
af dai-miyö-kla&sen eller af Mikadon.
N:o 74, b en väggprydnad af papper, försedd med
afbildningar af Mikadon med gemål och hofstat, sydda af tyg; C en d:o
med samma hufvudfigurer och nedanför dem hoforkestern. Börande
Mikadons beväpning, se sid. 51.
N:o 78, a en bronsvas, hvarå afbildas en i full skrud klädd
Dai-miyö,som, medan han vandrar i en lund och blåser flöjt,
öfver-falles af en framsmygande Lo-nin (jfr sid. 62).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
