Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72
Bd I. Nr 13. — HJALMAR STOLPE.
rakt uppstående tofs af omkring 3 tums diam. qvarlemnas på kjessan.
Benna tofs, som hos männen säges föreställa den slutna
blomman, är hos qvinnorna något längre och föreställer samma blomma
öppen.* Ben vanligaste drägten, som är i det närmaste lika för båda
könen, består af ett stycke röd, blå, grön eller chokoladfärgad indisk
sits, hvilkot lindas kring lifvet och hvars nedre del drages tillbaka
mellan benen och instoppas baktill vid midjan. Betta plagg kallas
pa-nung; ett annat plagg (pa-hom) består af ett tygstycke, vanligen
af siden, som går under venstra armen och hvars ändar lägas i kors
öfver högra axeln. Bertill komma skärp och diverse prydnader.
Hufvud och fötter äro vanligen bara. Tänderna förgas svarta. —
Betel och tobak tuggas flitigt af båda könen af alla stånd och åldrar;
männen röka cigarrer eller cigaretter och gossarne börja dermed
redan vid 5 års ålder. — Boningarna äro bygda på stolpar af sex
till åtta fots höjd och bestå vanligen af två afdelningar, en för
männen, en för qvinnorna. I Bangkok (hufvudstaden) finnes äfven en
mängd hus, som flyta på bambuflottar och flyttas än hit, än dit på
floden; deras antal uppgifves af Siameserne sjelfva till omkring
200,000.
Språket är enstafvigt och förfogar öfver ett alfabet, som år 1284
e. Kr. infördes från Kambodja och utträngde det sanskritiska
skriftsystemet, ur hvilket det är härled t. Be heliga skrifterna äro skrifna
på det numera utdöda Päll-språket. — Konungamakten är ärftlig
inom familjen, men konungen bestämmer sjelf sin efterträdare. Bon
s. k. andre konungen (Wang-na, ordagrant = yngre konung) eller
såsom han egentligen bör heta, konungen af det främre palatset, är
vanligen den förste konungens broder eller eljest nära anhörige och
är mera att betrakta såsom den förnämste undersåten, än såsom
verklig samkonung. Be öfrige prinsarne, af hvilka en otalig mängd
finnes, utstrykas vanligen i flerde generationen från förteckningen
öfver konungahusets medlfmmar och återgå till folket. — Religionen
är buddhistisk; presterne, som af europeerne kallas , för-
modligen på grund af det palmblad (ta-la-pat) de hålla för Ögonen
för att ej störas i sitt andäktiga begrundande, uppgå till omkring 7,
* Till fem års ålder rakas barnens hnfvud helt och hållet; derefter får
håret på hjessan växa ostördt till en lång tofs, som hopbindes till en fast knut,
hvilken sammanhålles genom en nål; vid inträdande manbar ålder kortskäres
denna tofs såväl hos gossar som flickor, hvilket gifver anledning till stora
festligheter, hvilka i synnerhet blifva storartade då det gäller knngliga barn och då
åtföljas af processioner, allegoriska upptåg, teatraliska föreställningar m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
