Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. - Antropologiska Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTROPOLOGISKA 8ÀLLSKAPEÎS FÖRHANDLINGAR.
5
Herr Torell talade om de amerikanskt arktiska folkens plats i det
etnografiska systemet och meddelade några iakttagelser rörande likheten
mellan eskimåerne och japaneserne, hvilken likhet han funnit sträcka sig
ej allenast till kroppsbildningen i allmänhet utan äfven till ansigtets
vex-lande uttryck vid olika sinnesrörelser. Likheten mellan japaneser och
eskimåer skulle i dessa afseenden vara större, än mellan japaneser och
kineser. Deremot förefunnes mellan de japanesiska och kinesiska barnen en
stor likhet, som dock med åren aftager. Han antog, att japaneser och
eskimåer härstamma från ett gemensamt urfolk, som från Asien vandrat
öfver Behrings sund till Nord-Amerika och der kommit att slå sig ned i de
arktiska trakterna. Att det äfven dragit sig söder ut längs Stilla
oceanens kust, ansAg han ej otroligt och anförde öfverensstämmelsen i
byggnadssättet mellan eskimåernes snöhyddor och de byggnader, som uppförts
af de forne invåname i Arizona.
Herr H. Hildebrand förevisade ett nyligen för statens samlingar inlöst
fynd af silfversmycken, hittadt i trakten af Kullaberg. De till fyndet
hörande mynten hänföra dess nedläggningstid ungefär till Erik Segersälls
regeringstid. Bland smyckena förekom äfven en amulettbild af Tors hammare.
Sammankomst den Januari 1877.
Herr Th. Nordström höll föredrag öfver de forntida grufarbeten vid
södra kusten af Lake Superior i Nord-Amerika, hvilka upptäckts under de
sedan midten af 1840-talet pågående storartade arbetena för
tillgodogörande af dervarande rika tillgångar på gedigen koppar, öfver hela den
omkring 150 eng. mil långa och 6—7 mil breda sträcka, der dessa
koppartillgångar finnas, förnämligast å halfön Keweenawpoint och på ön Isle
Royal bar nämligen en mängd schakt och öppna grufarbeten, vanligen af
omkring 20 fots djup, anträffats, i hvilka malmbrytningen synbarligen
försiggått medelst eldning och afkylning med vatten. De på detta sätt
erhållna kopparstyckena hade sedan bearbetats medelst hammare af diorit
eller porfyr, oftast endast aflånga stenar, sådana de träffas å stränderna i
grannskapet, men stundom afhuggna och tillspetsade, antagligen för att
fästas vid klufna träskaft. Jämte dessa i tallös mängd förekommande
hammare, träffas äfven spjutspetsar, knifvar, pilspetsar, mejslar, nålar och
plåtar, tydligen tillhamrade af den lösslagna kopparen. Gruffältet är helt
och hållet öfvertäckt af förvittringsprodukterna af den malm förande
bergarten sjelf, en hård trapp, och öfvervuxet af gammal skog. Också voro
dessa dyrbara tillgångar på 1600-talet, då trakten började genomströfvas
af jesuitmissionärer, fullkomligt okända för nejdens indianer. Vapen och
redskap af samma slag, som de nämnda, träffas i de s. k.
»moundbuil-dingsR öfver största delen af Nord-Amerika, Mexico och Central-Amerika
och anses, på grund af karakteristiska inblandningar af gediget silfver,
äf-venledes härstamma från gruffälten vid Lake Superior. Denna
inblandning af gediget silfver bevisar äfven, att de nämnda redskapen icke, såsom
många ansett, blifvit gjutna, hvarigenom legeringar måste hafva uppstått.
Amerikanska forskare anse af flere skäl, att det folk, från hvilket dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
