Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf stod allena q var på stridsfältet. Att Alexander ej blott
mot traktaterna öfvergaf sin bundsförvandt utan ock
öfver-föll honom, och det på ett så trolöst sätt, är ett beteende
som visserligen kan tarfva rättfärdigande. För att
åstadkomma ett sådant resonqerar Hr M. (s. 497) ungefär sålunda:
Gustaf Adolf afslog Alexanders anbud om bemedling i kriget
med Napoleon, och då Alexander uppmanade honom.att
uppfylla traktaterna om Östersjöns spärrande, svarade han att
dessa traktater nu mera förlorat sin kraft, och slöt sig i
stället närmare till England. ”Denna sakernas ställning
kunde å vår sida icke längre fördragas. De nära exemplen af
Köpenhamns bombardering och danska flottans förstöring
tje-nade till förebud för de fientliga mått och steg som
tilläm-nades mot Ryssland. Man nödgades med vapen bekämpa de
förderfliga planerna etc.” I ännu större korthet skulle dettji
kunna uttryckas så: Ryssland och Sverige hade hittills i
förening följt samma politik; Ryssland hade nu skiftat om, och
då Sverige vägrade att följa exemplet hade Ryssland rätt
att anfalla Sverige. Mellan sjelfständiga stater är en sådan
slutledning oerhörd. Hr M. ordar mycket’om 4780 och 4800
års traktater om Östersjöns stängande, men är försigtig nog
att ej med ett ord nämna konventionen mellan Ryssland och
England af den 47 Juni 4804, som Sverige på Rysslands
begäran och under dess garanti biträdt, hvarigenom de
föregående traktaterna voro upphäfna. Att Sverige dessutom icke
kunde bryta med England utan att blottställa sin
handelsflotta och sin vestra kust, äfven om Gustaf Adolfs oböjliga
lynne eller Sveriges fördel i öfrigt tillåtit det, det visste man
rätt väl i Petersburg, och propositionen derom var egentligen
blott en ”kompliment åt folkrätten, en bemantling af den
beslutade inkräktningen” *). ”Det var i sanning’ mycket begärdt
att Sverige skulle tjena Ryssland till förmur sedan det
behagat provokera England, att det skulle uppoffra sin flotta
och sin handel för att ’ försvara Cronstadt oqh RevaF *) **). Men
. Alexander sökte att i det längsta bibehålla skenet, i det han
*) Kanslipresidenten Ehrenheims ord.
**) Svenska regeringens förklaring den II Mars 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
