Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stone for eröfringen af Gottland finnas ännu samma skäl som
i April .4808*). Och när ett gynnande Ögonblick en gång
inträffar, torde den dåvarande ryska regeringen, lika litet som
den fromme Alexander, vara förlägen att hitta på krigsföre*^
vändning eller samvetsgrann i val af medel. Deremot är deF
sannt att Sveriges nuvarande gränsor äro .mindre lätt
åtkomliga; förgätom dock icke, att om icke folket. försvarar
grän-sorna, icke försvara gränsorna folket. Genom Finlands
förlust och föreningen med Norrige har Sverige nära nog
öfver-gått från att vara en kontinentalmakt till att blifva en .östat;
huruvida för dessa nuvarande förhållanden samma organisation»,
af krigsmakten passar, som grundlädes och bildades på den
tid då Sverige från Brömsebro eller från Svinesund,
rundt-omkring ända till Kurland samt Pommern, hade landtgränsor
att försvara, då Östersjön hardt när var en svensk insjö, och;
då Sverige i följd af sina tyska och östersjöprovinser
nödgades hålla sig beredt att deltaga i hvarje europeiskt krig, det
öfverlemna vi till de krigskunnige att afgörä. Så mycket är
säkert, att icke "är Sveriges belägenhet vådligare nu än den
varit många gånger forut, vådligare än den t. ex. var just
vid början af det ärofulla sjuttonde seklet. Endrägt,
omtänksamhet och mod kunna hädanefter liksom då bibehålla vår
sjelfständighet. Om svenska folket tillegnar sig dessa
egenskaper, så kan det utan misströstan blicka framtiden till möte,
vore också den östra grannen ännu väldigare än han är. ”Jag
ser”, säger Axel Oxenstjerna i en skrifvelse tilli Rådet med
anledning af Sveriges betänkliga ställning efter Gustaf Adolfs
död, ”jag ser, att den hund som grinar emot slipper
snarare med helt skinn, än den som tager rumpan mellan be-r
nen och till fotters.” Sanningen af denna ”icke ädla men
ädelsinnade” liknelse bar Sverige flera gånger erfarit, och
sed-nast till sin olycka i det sista finska kriget.
- C. G. MALMSTRÖM.
*) Se Michailofeki-Danilefeki & 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
