Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na den plats som honom rätteligen tillkommer i galleriet af
verldshistoriska snillen. Det bör intressera den att veta under
hvilka historiska förutsättningar, under hvilka litterära
omgifnin-gar en så sällsam diktargåfva som Shakspeares kunnat utveckla
sig, och förklara för sig möjligheten af en vitter företeelse, som
på en gång är så gammalmodig och så ny, så enkel och så rik,
så fri och så konstmässig, så rå och ändock så tjusande. Att i
någon mån utreda detta genom att belysa Shakspeares
förhållande till sina föregångare, till sin samtid och till efterverlden
är ändamålet med de artiklar i detta ämne, som med lämpliga
mellanskof skola inflyta i denna tidskrift.
B. E. MALMSTRÖM.
V. En nation som går framåt.
Macaulay, History of England from the accession of James II. London 1843.
En blick på Europas politiska tillstånd och de särskilda
staternas inbördes förhållanden i makt och inflytande under de
sista tre århundradena visar den största vexling. Vid den nyare
historiens början är det Spanien som innehar främsta rummet
i makt; dess härar äro hemmastadda vid Nordsjöns kuster
liksom på Italiens fält, dess flottor förödmjuka den uppåtsträfvande
halfmånen -och föra till moderlandet det nyupptäckta Amerikas
skatter; i sjelfva vårt aflägsna norden väcker ”den hispaniska
ambition” Carl IX:s bekymmer. I ett följande århundrade är det
Frankrike hvars makt synes hota de öfriga staternas oberoende,
och Ludvig XIV älskade att låta oberoende stater känna sin
öf-vermakt; kring honom rörer sig hela den Europeiska politiken.
I våra dagar, då tre af de s. k. stormakterna genom inre
strider äro vanmäktiga, hafva de två öfriga så mycket större
inflytande på verldens öden; och af dessa två hade England för
460 år sedan nästan intet att säga utom sin egen ö, och
Rysslands inflytande på vestra Europas angelägenheter är föga mer
än 400 år gammalt.
Frågar man efter anledningen till denna vexling, så må^te
man söka svaret i staternas inre historia. Den yttre m^feeiv
Tidskr. för Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
