Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sin helhet kan denna period ej rättvist bedömmas utan i
sammanhang med den följande, och den kan det så mycket mindre
som våra äldsta krönikors framställning deraf otvifvelaktigt bär
färgerna af den sedan mot konungen kämpande aristrokratien. Men
man kan af det anförda lätt. finna att den som i afseende på de
handlande personernas karakter och inre bevekelsegrunder ej vill
åtnöja sig med den ovisshet hvari vi äro lemnade af de
ofullständiga urkunderna, kan finna grund till motsatta
föreställningar, antingen han håller sig till Rimkrönikan eller de slutsatser
hvartill andra, samtidiga och pålitligare källor gifva anledning.
Dr. F. tyckes hafva hufvudsakligen fästat sig vid den förra, då
han (H. 1. s. 44) utropar: «Eller ett annat aristokratiskt minne;
förmyndarestyrelsen från 4319 till 4333, så misskänd, så
förtalad, och dock så stor! Stor genom sådaha män, som Maths
Kettilmundsson, Birger Persson, Knut Johansson, erkebiskop Olof
den Vise m. fl.; stor genom förtjensten af rikets räddande och
lugnande efter Folkungaättens blodiga brödratvister; stor genom
borgareståndets införande i svenska representationen år 4349;
stor genom åtgärder till Norrlands uppodlande och vunnet
utrikes anseende; stor slutligen genom beredandet och nära nog
fullbordandet af Skånes, Hallands och Blekingens förening med
svenska kronan. På dessa förtjensler lägger man vanligtvis föga
eller ingen vigt, och denna aristokratiska förmyndareregering,
oaktadt allt, hvad den gjort, blir dock misskänd och förtalad.» -
För så vidt som dessa höga loford grunda sig på våra båda
äldsta krönikor hafva vi redan sökt visa huru tvifvelaktig deras
giltighet är. Hvad som här tillägges om «vunnet utrikes
anseende» lärer förmodligen grunda sig på den slutsats som man
trott sig kunna draga deraf, att en konung hvars välde sträckte
sig från Stavanger till Neva borde ingifva sina grannar respekt.
Men det redan omnämda långvariga kriget med det då föga
mäktiga Novgorod och striden med Hallands Hertig Knut Porse
bestyrka ej denna slutledning. Icke heller vet man att större
främmande makter sökt Sveriges förbund eller bemedling. Endast
Skånes underkastelse kan anföras såsom bevis derför; men då
man erinrar sig att danska riket den tiden var i ett fullkomligt
upplösningstillstånd, länge styckadt mellan flera in- och utländska
herrar, snart tih och med utan något skenbart öfverhufvud, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
