Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare, som efter Marlowe’s död uppburit honorar för
sådana tillägg till detta skådespel, hvilket ursprungligen synes’
hafva blifvit skrifvet för Lord-Amiralens trupp, som stod i
Henslowes sold. Detta kan gälla såsom förklaring på tillvaron
af en mängd rått gyckel, som var ämnadt att utgöra det ko-;
miska elementet i denna tragedi, och som sannolikt icke
förfelade sin verkan på den större publiken. Dock är det antagligt att
en del deraf kan hafva härledt sig från Marlowe sjelf; ty äfven
i bans Tamburlaine förekom ursprungligen en massa af samma
slag, som det är boktryckarens förtjeust att sedan hafva
uteslutit. Detta skådespel är tillgängligt i svensk öfversättning af
’ Hr Lénström, hvarföre vi kunna bespara oss en exposition
som det utan tvifvel skulle förtjena. En jemförelse mellan
Jlar-lowes Faustus och Greene s Friar Bacon och Friar Bungay,
som behandlar ett likartadt ämne, måste öfvertyga enhvar om
den stora öfverlägsenheten af den förres snille. -— The Massacre
at Paris är skrifvet efter år 4588. Det behandlar
Barthole-maei-nattens tilldragelser. Detta skådespel förekommer äfven
stundom under benämningen «The Guise» efter sin förnämsta
hjelte. Det är af underqrdnadt värde och befinner sig i
stym-padt skick. Det har ringa anspråk på dramatiskt intresse och
handlingarne äro förvirrade, hvaremot man kan «betvinga eq
bel sommars damb med de skurar af blod», som deri utgjutas..
Vissa partier äro dock tecknade med styrka, och hertigens af
Guise karakter är icke illa genomförd. Följande citat må
belysa denna karakter; det är en del af en mopplog hvari Guise
bigtar sin ärelystnad:
"Nu börja de i djupet födda tankarv
Att bryta fram — de evigt heta lågor ;
$om ingenting kan släcka utom blod.
Jag ofta* gissat och till slut jag utrönt
Att faran raka vägen är till sällhet
Och att beslutsamhet är ärans medel.
Hvad ära ligger i en vanlig fördel,
$om hvarje bonde kan tillegna sig?
Jag älskar mest det som jag ej kan räcka,
’ Sätt franska kronan upp på pyramiden
Öch låt mig se’n få klättra till dess höjd:
Jag skall den rifva ned med minä naglar
Eller ock med djerfva vingar nå dess spets,
Om ock att stupa se’n i helvetet,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
