Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk afslöjat sitt väsende för menniskan, så söker Kierkegaard i
detta återlösningsverk, liksom i hela uppenbarelsen, endast sjelfva
återlösningen. Kierkegaards litterära verksamhet är å ena sidan
organet för den tro som vi kunna kalla hlind — ja, såsom
Saulus vid Damascus, bortdöd från äll omgifning, emedan dess
hela väsende är upptaget med förnimmandet af Grud. Vår för-^
fattare villicke veta af något annat «än Jesum Christum, och
honom horsfästad.» Men å andra sidan har tron skärpt hans
syn på verlden och ställt honom som en väktare vid det krist-.
liga hfvets gräns, Fordran att vara kristenär af honoin «tvunget
op iil et Idealitetens Höieste»; och all falsk kristendom afvisas,
äfven när den tror sig som bäst fördold under ett höglärd t ve—
tändes förklädnad. Sålunda har Kierkegaard, under det han
avhandlar en sak som synes vara den mest bekanta af alla*
nem-ligen kristendomen, dialektiskt skärpt den kristliga lifsuppgiften.:
den enfaldiga tron har på Socratiskt vis satt de djupaste tankar
i rörelse. Det är en tro hvilken, likasom den Martepseoska^
söker att i sig införlifva allt vetande, men ieke för att i Stijla,
betraktelse rufva deröfver^ utan för att kasta det ut i verlden.
soin ett jäsningsämne. Ty denna är «uendeligt interesseret i LH
denskab» för ett sant kristligt lif; och intet är den så förhatligt
som en för den personliga lifsuppgiften obekymrad
tankeverksamhet. Här möta vi en annan vigtig sida af Kierkegaards
författarskap, nemligen hans fientliga ställning till den nyare
filosofien, — denna lära, som sätter tanken såsom det ensamt
verkliga, som derigenom beständigt förer bort från den
personpa tillvaron, och som, i förbigående sagdt, gjort Tyskarna så
olyckliga i sina samhällsförhållanden, emedan den öfvertalat dem
att i tiden blott vilja vara eviga, endast vara till «sub specie
aeterni»*). — Men detta allt är förhållanden som vi i den
följande utvecklingen komma att närmare beröra. Sedan vi
hän-kastat dessa inledande anmärkningär, öfvergå vi till den
biografiska delen af vår framställning.
*) Sålunda förblifver tysken, för att tala med Fr. Th. Vischer, ”in
seinem Innern eine Welt, nach aussen thatlos” Slutligen blir han
”zerrissen und dann blasirt.” Skandinaviens folkslag hafva lyckligtvis
icke upphunnit denna höga grad af tankeafsöndring. Hos oss har ett
af tänkandet oförstörbart lifsintresse hållit tillvarelsens friskhet vid makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
