Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högsta vishet består i att förneka personens eviga giltighet, i
en tid som låter slägtets eller samfundets lif öfverallt uppsluka
den enskildes. Derföre ingriper K:s verksamhet på alla punkter
af menskligheten; oeh vetenskapsmannen, han vare teolog, filosof
eller hvad som helst, kan icke längre förbise den. Han måste
vid sitt vetenskapliga domarbord taga i betraktande de berömda
pseudonymernas «existentielle Indlaeg.»
K. yttrar på ett ställe: «Man menar att verlden behöfver en
republik, och man tror sig tarfva en ny samhällsordning och en’
ny religion; men ingen tänker på att det dock är en Sokrates
denna genom mycket vetande förvirrade terld behöfver. Dock
det förstås: om någon tänkte derpå, ännu mer om många
tänkte derpå, då behöfdes han mindre. Det en villfarelse mest
behöfver är alltid det den minst tänker på — naturligtvis, ty
eljest vore den ju ingen villfarelse". Alltså: en sådan ironiskt
sedlig upptuktelse kunde vår tid ganska väl behöfva; ja,
egentligen är det måhända det enda den behöfver; — ty det är
be-stämdt hvad den minst tänker på.»
När vi nu söka efter ett kort uttryck, som kan angifva K:s
betydelse för sin tid, kunna vi icke finna något bättre, än om
vi, med hänvisning till ofvannämda ord, förklara oss öfvertygade
att tiden i, Kierkegaard funnit en dylik Sokrates, funnit hvad
den mest behöfver. De flesta af vår tids menniskor likna i
andligt hänseende sömngångare. De vandra fram i lifvet med
all säkerhet, lätthet och behag; skada blott att ögonen äro
tillslutna. Utan att taga en hårsbredd miste, skrida de fram öfver
tillvarons farligaste djup; ty de veta ej af faran och djupet.
Men nu kommer vår författare. Han är lik den der ropar dem
vid namn. Hvad betyder det om de nu, som det vid dylika
tillfällen plägar hända sömnvandrare, falla ned från den i
drömmen säkra ståndpunkten? Hvad mer, om de taga skada på
sin älskvärda omedelbarhet? Förargelse måste ju komma.
v ALB. LYSANDER,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
