Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände jsiq orts förhållanden, skulle komma att dragas in med i
konungens råd kan ej förefalla besynnerligt. Men med deras
inträde i rådet upphörde de ock att vara i den fordna meningen
folkets män,* de slöto sig i stället till dp andra stormännens parti,
som genom deras biträde erhöll ett utseende af laglighet. Det
var under Folkungarnes tid som denna vigtiga förändring
inträffade, som på en gång är ett betydande steg i aristokratiens
och i centralisationens utveckling. Ätt kort derpå ett par af
landskapslagarna, Uplands och Södermanlands, erhöllo kunglig
stadfästelse antyder ingalunda en återgång tilLden fordna
landskapens sjelfständighet, då piessä lagar, såsom vi förut anmärkt,
gifva ett långt större utrymme åt centralmyndigheten än de
äldre landskapslagarna; snarare äro de att betrakta såsom ett
förarbete och öfvergång till den för hela riket gemensamma
landslagen. Också dröjde det ej mer än 50 år efter Uplandslagens
och 20 år efter Södermannalagens stadfästelse, innan en
landslag var utarbetad, ehuru den i följd af presterskapets protest
icke blef stadfästad. Då slutligen år 4442 en för hela riket
gällande landslag erhållit foglig stadfästelse, så var Sveriges
sammangjutning till ett rike, åtminstone i afseende på
rättsgrundsatser och rättsedvanor, fullbordad. . .
Landskapens förening under en konung, de valda
landskaps-chefernes, lagmännens, förening i konungens råd, och antagandet
af en för hela riket gemensam lag äro således de framstående
utyecklingsmonenterna i rikets centralisatiom under denna tid.
Under detta förändrades naturligtvis konungens ställning till
folket. Ifrån att hafva varit den förnämsta husfadern,
gudaättlin-gen och folkets offer pr est, öfvergick han till att vara folkets
herre; utländska begrepp om konungens höghet begynte göra sig
gällande; men bredvid honom stod en skara af mäktiga herrar
och män, som snart begynte ryckas med honom om spiran.
Under dessa tider af våld och oreda funnos väl icke några strängt
utstakade lagliga former för regeringens utöfvande och
förvaltningens gång; dock innehålla både landskaps- och landslagarna
några spridda drag rörande embetsmännens åligganden och
myndighet, och vi vilja här framställa dessa.
- Vi begynna med den lägsta embetsmannen, länsmannen,
äf-ven kallad konungs soknare, på latin exactor regius. Enligt West-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
