- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
309

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litteraturen, eller för den allmänna bildningen, ett intresse som
ej bor förbises. Deras författare har nemligen, på ett hos oss
mindre vanligt sätt, sökt att se sitt ämne i sedlighetens och
intelligensens dager; vi skola i det följande samla några af de
vinkar han gifver oss, och i sammanhang dermed bemöda oss
att afvinna saken en moralisk sida, i hopp att derigenom i
någon mån intressera våra läsare för ett ämne som man, på grund
af allmänna tonarten i vår bildning, ofta och orättmätigt plägar
frånkänna ett högre andligt intresse.

Menniskan är kallad till herravälde öfver naturen. Det
herrliga i denna kallelse är att hon sjelf får eröfra sitt rike, hvars
oändlighet Jemnar rum för segrens gerning så länge jorden bär
ett menniskoslägte. Alla . menniskans bemödanden — ty
eröf-ringen af andens rike blir dock alltid en gåfva, och lydnad är
den enda stormstege hvarmed himlen låter sig intagas — allt
menskligt arbete afser således ytterst detta mål, det må nu
närmast gå ut på alt genom sönderdelning och jemförelse komma
till insigt af lagarna för tingens ordning, eller att med ledning
af denna insigt liksom tvinga naturen att arbeta oss i händerna.
Det förra sättet kalla vi vetenskap, detsednare yrkesgerning,
industri. Öfver allt bryter industrien bygd för civilisationen; så
i forntiden, så i den aflägsna framtiden. Det hor till
menniskans betydelse såsom en samhällig varelse att, i det hon
lef-ver för sig sjelf, väsentligen lefva för andra; att genom arbete
för sig sjelf lätta lifvets vilkor för andra. Här inträder
naturanlagens olikhet och skapar arbetsfördelningen. Det finns
der-före ett arbetsbyte hvarhelst vi se den enklaste stymmelse till
menskligt samhälle; det förråder sig långt före den första
gryningen af historia. Hos de äldsta indogermaniska folken, som
med sina hjordar kringvandrade på det mellersta Asiens
högslätter,-ligger en yrkesförde’ning uttryckt i sjelf va de ord som beteckna
familjens medlemmar; pitar> fader, är den styrande,skyddande,
matar, modren, är den ordnande, skaflerskan, och namnet
duhi-tar angifver dottrens syssla att mjölka hjordarne. Åkerbruket
skapade fasta bostäder; med dessa kommo slöjderna. Deras
uppgift var att åt naturens frambringelser skapa nya värden,
genom deras omsättning i sådana former under hvilku de bäst
komma menniskan. till godo. Så kom handeln, såsom en högsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free