Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under sådana förhållanden var oppositionens verksamhet
förlamad och adeln hölls derjemte i beroende genom den
förbindelse som sedan förra riksmötet egde rum mellan konungen och
de ofrälse stånden. I det tal hvarmed han öppnade riksmötet
d. 27 Jan. 4792, och uti hvilket han med sin kända
vältalighet uppdrog en tafla öfver sin tidigare och lyckligare period i
jemförelse med den sednare af tvedrägt uppfylda, uppgaf han
genast anspråken på all förhöjd bevillning, en förklaring som
säkert i sin mån bidrog till sinnenas lugnande. Med sin vanliga
förbindlighet och mycken mildhet sökte han äfven att bibringa
adeln en gynnsammare stämning *). Uppskrämdt af en mängd
rykten om tilltänkta våldsamma förändringar till
konungamaktens ytterligare utsträckning och representationens ombildning
med adelns undertryckande nödgades detta stånd till en
skenbar foglighet och stor försigtighet i sitt uppförande för att ej
äfv^ntyra dylika försök. Ruuths val till landtmarskalk var
äfven af en förmedlande karakter. Ehuru en konungens man stod
han sjelf för osäkert i hans ynnest för att ej äfventyra den vid
ett så slipprigt uppdrag, om det ej sköttes med all försigtighet
Han skall derföre hafva uppgjort aftal med den adliga
oppositionens hufvudmän om en ömsesidig uppriktighet samt lyckats
att vinna ståndets stora förtroende. Men de djupa sår som
konungen tillfogat det voro ännu för friska för att det ej skulle
låta honom känna att det i nödfall egde styrka till motstånd.
Ståndets tänkesätt kunde ej vara konungen obekanta men blefvo
dot ännu mindre när det i hemliga utskottet insatte personer,
kända såsom konungens ovänner och, enligt ett intyg af eri bland
de ifrigaste oppositionsmännen, «mera utmärkta för djerfhet än
kunskaper»**). Det var ett tecken som manade till
återhållsamhet äfven å konungens sida, och det uppstod liksom ett tyst
stillestånd, hvarunder partierna hvilade på sina vapen, men som
konungen likväl mot slutet af riksdagen var nära att bryta.
Hemliga utskottet blef nu liksom i de föregående tidskiftena
af envälde, vare sig konungens eller ständernas, förhandlingarnes
*) Gr. Hamilton, en af konungens ovänner, erhöll löfte om öfverst©
Almfelts lösgifvande ur sin arrest, i hvilken han suttit sedan 1789, och
hvilket löfto sedan uppfylldes.
**) Ilamiltons Ant. till Gust. III:s Ilist, AfskF. i Ups. Ak. Bibh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
