Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relsen och hvilken äfven var deras ledare. De ifrigaste af hané
anhängare, lagman Ekström från Marstrand och borgmästår
Fagerström från Uleåborg visa i sina skrytsamma tal att
«odalfolket» kände sin nyvunna ställning och den förre helsar mindre
riktigt Håkanson såsom den förste, hvilken «ifrån Magni Ladulås
tid af ofrälset fått njuta konungens förtroende i rikets
angelägnaste värf.» För öfrigt visar sig mycken spänning mellan
landsortsstädernas ombud och Stockholms. Ibland dessa sednare tillhörde
blott Abrah. Westman konungens parti. Borgerskapet skall hafva
funnit sitt nit illa belönadt då konungen efter privilegiernas
utfärdande påtvingat det % å 3 borgmästare utom förslag samt
visat sitt misstroende genom riksdagens förläggande till landsorten;
Ståndet fråntog nu också magistraten och de äldste i Stockholm
rättigheten att supplera afgående fullmäktige mellan riksmötena
och uppdrogo denna rättighet åt de öfrige fullmäktige jemte
kansli-direktiorf. En sådan tillsatte nu äfven bönderne och gjorde
samma förfogande i afseende på ledigheter bland fullmäktige och
revisorer, hvarvid är märkligt att valen skulle underställas
konun-vgens ompröfvande. De styrdes vid riksdagen af sin sekreterare,
Ahlman, som likväl ej utan stor svårighet förmådde dem att ingå
på bröllopsgärden och icke heller kunde leda valen till fullmäktige
i riksgäldskontoret efter sin önskan. Betecknande är äfven att enligt
ståndets protokoller en deputation vid riksdagens slut afsändes
till Armfelt för att tacka honom «fär den synnerliga bevågenhet,
hvarmed han under detta riksmöte en hvar af ståndets
medlemmar omfattat.»
Spänningen mellan adeln och ofrälseståndeo hade genom
riksdagen snarare ökats än minskats liksom äfven misstroendet
mellan den förra och konungen. Denne hade endast vunnit den
fördelen att statsverkets skuld till större delen blifvit öfverflyttad på
riket. En reglering af gälden hadc skett; den var af behefyet
påkallad och visserligen bättre än ingen, men Utan tvifvel gjord i
en oriktig form. Riksgäldskontorets skuld uppgick vid konungens
död till 29i mili. och hela rikets med inbegrepp af statsverkets
återstående till 32J mill. sp. — en större än vid Carl XII» död
och vid någon epok i sednare tider.
Yi hafva sökt att skildra den korta riksdagen efter andra
källor och utur andra synpunkter än Schröderheim, som i sin befäW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
