Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med intyg af hvarje norsk officer styrka riktigheten af sina
rapporter om svårigheten eller omöjligheten af ett infall i Sverige
på sådant sätt som konungen velat; han öfversände äfven den
gamle general Kroghs betänkande, som öfverensstämde med hans
egna åsigter. Det är kanske med afseende härpå som konungen
svarade: «Jag kan icke anse herrar generaler eller stabsofficerare
i norska arméen för domare i denna sak, som blott kan höra till
de högre militäriska operationer, grundade på den statsklokhet,
som jag tror mig hafva bordt följa»*). Dervid blef det. Christian
August var nu ståthållare och fältmarskalk, men hans fiende
Kaas var medlem af regeringen och egde konungens förtroende,
och prinsen af Hessen förde befälet öfver arméen.
Prinsens val hade bland annat den följd att danska kabinettet,
som hittills afvisat alla närmanden från svenska sidan, nu i en
hast blef fredligt stämdt. Förmodligen begynte det frukta de
svenska planerna på Norge, som kanske blifvit farliga om
Christian August velat göra sig till verktyg derför. Inom den
svenska styrelsen voro olika åsigler härom herrskande. Några synes
hafva önskat och väntat att föreningen med Norge skulle genast
verkställas genom en revolution i Norge innan freden med
Danmark afslötes; andra åter, såsom Wetterstedt, synas hafva velat
gå fredligare och långsammare tillväga. Sjelfva konung Carl XIII
synes hafva hyst den förra planen, och önskade att prinsen
genast måtte komma till Sverige, dels för att intet af hvad som
kunde förefalla i Norge skulle kunna tillskrifvas honom, dels för
att derigenom förmå Norrmännen att genast taga sitt parti, ifall
danska regeringen ditsände en ny befälhafvare**). Men alla dessä
planer strandade på Christian Augusts beslut att icke begifva sig
till Sverige förr än freden var afslutad, och hans motvilja att
sätta sig i spetsen för Norges affall***); det gick enligt Wetter-
*) Aall H. 677, och Bil. JW 34 hos Wegener.
**) Se brefvet till Adlersparre 15 Aug. 1809, Handl. rör. Sv. ä. n.
och n. Hist. V. 35.
***) Wegener skrifver s. 117: «ehuru Adlersparre under sina
förhandlingar med prinsen i anledning af hans val hade bragt frågan om
Norges lösryckande å bane och dervid skulle hafva framkallat «en slags»
förbittring och afsky» o. s. v., hvarvid han för att göra saken mera
pikant i en not tillägger: Aall IL 77 skrifver netop: «en slag9.» —
Tidskr. för Litt. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
