- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
489

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brukar mest främmande malmer. Fyra andra som vid olika
tider varit i gång hafva, en efter annan, måst nedläggas,
liksom tvenne koppar- och tvenne silfverhyttor, vid hvilka
landets dyrbara malmer under förra seklet försöktes.
Stångjerns-och manufaktursmidet, som begyntes under drottning Christinas
tid och år 4695 sysselsatte 7 hamrar med 44 härdar, hvilka
lemnade 3000 skepp, smide, har de senare båda decennierna
varit i betydligt stigande, så att tillverkningen nu med all
säkerhet kan antagas till 30 å 34,000 skepp. De förnämsta
bruken äro Upperud och Bäckefors, det senare med betydlig
stål- och manufakturtillverkning.

En ringa ersättning för bristen på metaller har landet i sina
stenbrott, hvilka uti Dalskogs, Skålleruds och Tissleskogs
socknar lemna qvarstenar, vid Hällan i Gunnarsnäs socken
takskiffer, och i Ärtemarks socken bakugnsbottnar af tälgsten.

Tvenne skutbyggerier finnas i Skålleruds socken vid Venern,
tillhörande förutnämnda bruks egare.

Af fabriker finnas i öfrigt 42 tegelbruk och 4 kakel
ugns-fabrik samt 5 garfverier, 3 färgerier, 8 vadmalsstampar och 4
linoljebruk på landsbygden.

Husslöjden är icke af den betydenhet, att den lemnar
några produkter till afsättniog, med undantag för Vedbo härad*
der ylleväfnaden bereder en liten biförtjenst.

Handeln var i fordna tider här som annorstädes bunden af
besvärliga inskränkningar, då det var förbudet att afsluta köp
å de vanligaste handelsvaror annorstädes än i de inhemska
städerna och vid de marknader, på hvilka vissa städer dessutom
vanligen hade privilegium. För Dal skullo dessa inskränkningar
naturligtvis vara så mycket svårare, som det ända till mot
slutet af sextonde århundradet ej fanns någon inhemsk stad
närmare än Gamla Lödöse och Lidköping, ooh det således skulle
hafva varit beqvämare att komma till Uddevalla eller
Sarps-borg. Dertore fann sig äfven konung Gustaf I straxt efter
utfärdandet af sin bekanta förordning om handeln år 4 547
föranlåten att bevilja Dalboarne rätt att utföra ost, smör och jern,
men inga andra varor, till de norska städerna, samt att
der-ifrån hemta hvad* de behöfde. Men denna frihet blef snart
upp-häfd, och konung Johan III ville ej tillåta någoö annan frihet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free