- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
528

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänder sin ränta till sitt eget präktiga hus och dess förseende
med allt öfverflöd, stundom på aflägse håll — vi tala här ej
om hedrande undantag. Förpaktare, underförpaktare oeh
agenter af alla slag stundom med 3 å 4 subagenter skola draga
sin vinst af afkastningen*). Hyrorna eller räntorna för arbetarens
boningar äro alltid öfver sin naturliga ståndpunkt, emedan de
stora egendomsherrarne, af fruktan att föröka antalet af fattiga
arbetare (hvilka nästan alltid äro bihang till stora
jordegendomar) och att dengenom föröka fattigtaxornas belopp,
vanligen hålla antalet af kojor under det verkligen erforderliga,
ja! på flera ställen visar sig en uppenbar benägenhet att
förstöra dem som finnas, under det att nya uppbyggas till ett
mycket inskränktare antal, och lika usla som de förra. I
grannskapet af Norwich hade en jordegare, som måst afstå
jord till jernvägskompaniet, uttryckligen betingat sig att inga
cottages af hvad slag som helst skulfé fä uppbyggas på någon
del af området. Men befolkningen växer, såsom Hr Kay har
visat, och hvartill vi skola återkomma, under detta system
mycket hastigare än under ett som tillåter egendomarnes
klyf-ning, konkurrensen till bostäder blifver så mycket större och
höjer räntorna ansenligt öfver värdet af husen. Tillväxten
i räntan förminskar landtmannens små medel, och gör
honom så mycket mindre förmögen att sjelf förbättra sitt hus,
hvartill han föröfrigt, såsom icke varande egare, ej känner sig
uppfordrad. Stundom äro jordegarne ej förmögna nog att
bekosta förbättringar, och beklagligen inträffa äfven fall, då de
ej hysa nog intresse derför, utan anse såsom sin högre pligt att
sörja för de inbillade behof, hvilka deras ställning fordrar, än
för deras förpaktare eller arbetare. De veta att de lätt få
sina cottages uthyrda, huru usla de än må vara, i anseende
till den stora efterfrågan efter husrum. Men om så är, kan
frågas, hvårföre bygga ej andra personer, som hvarken äro
jordegare eller arbetare, cottages? Det skulle knappt finnas

*) Mac Cullocb säger i ofvananförda arbete T. 1. s. 466:
«förpak-tames boningshus hafva ej sällan varit uppförda i alltför kostsam skala,
och fall skulle kunna angifvas der räntan som erhålles för en farm
blott obetydligt öfverskrider det belopp som är behöfligt för att betala
räntan på de penningar sora äro använda på byggnaderna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free