Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan Alperna, likasom han först fört Rom9 vapen öfver Rhen
och Oceanen, och han dessutom verksammast arbetat för
tillerkännande af medborgerlig rätt åt de kufvade folken. Den
sednare åter, Hvilken måhända ej utan förkärlek tecknat
Germanernas härdade natur och enkla seder, såsom en motsats till
hans tids förvekligade och konstlade Romare, hade sjelf på
närmare håll betraktat eller åtminstone upplefvat Britternas,
Ba-tavernas och Dakernas ihärdiga strid mot Rom. Stora nationella
rörelser och intressen synas således hafva gifvit äfven dessa begge
författare sin rigtning. Den sednare kejsartidens författare fingo
snart en bestämdare anledning att fästa en större
uppmärksamhet vid dessa barbarer, emedan de småningom begynte att
före-skrifva Rom lagar och slutligen att sätta sig i besittning af den
ena provinsen efter den andra. Folkvandringarnes tidehvarf har
derföre för etnografien varit mera fruktbärande än för andra
vetenskaper. Men sedan hierarkien och feodalismen jemte
che-valeriet stadgat sig såsom tidens herrskande makter, åtnöjde sig
historiska författare vanligen med att förtälja deras hjeltars
eller de framstående individernas strider och öden, ända till
dess att upptäckten af lodierna och de konflikter med
främmande nationaliteter, som deraf blefvo en följd, öppnade
vidsträcktare utsigter öfver menniskoslägtet, och reformationens
läror vunno det insteg hos folken att de föranledde starkare
rörelser. Deraf framkallades äfven den första begynnelsen till en
etnografisk litteratur, af hvars alster Olai Magni skildring af de
nordiska folken för vår kulturhistoria är af stort intresse.
Men likasom folkens sträfvanden att lösgöra sig från sitt
andliga och verldsliga omyndighetstillstånd snart till största delen
stäcktes, så afmattades äfven det etnografiska intresset, och
lemnade plats för ett statistiskt, som bättre motsvarade
kabinettspolitikens och arronderingssyätemets behof. Historien, som
vid reformationstiden haft flera utmärkta bearbetare, antog nu
också en mer biografisk karakter i den romerska kejsartidens
anda. Emellertid vexte dock ständigt materialierna så väl för
en deskriptiv etnologi, särdeles genom det tillvexande antalet af
resbeskrifningar, som för en historisk etnografi och
kulturhistoria, mest under den obestämda titeln «Antiqviteter», emedan
den isynnerhet afsåg de gamla folken, hvilka hade en litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
