Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flottning m. m. av konsul Paul Burchardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
PAUL BURCHARDT
Timmervältor vid Voxnaälvs stränder väntande ftäjlottning
V. SOLBERG FOTO
kontrakt omfattade därför endast furu. Ett i detta avseende belysande
exempel berättades i min ungdom från en mera avlägsen ort efter en av
Ångermanälvens floddalar. Storskiftet hade nyligen ägt rum, och ett av
sågverksombuden var sysselsatt med att göra upp ett avverkningskontrakt
med de församlade byamännen. Det hade dragit ut på natten, innan kon-
traktet var färdigt att undertecknas. De förda förhandlingarne hade en-
dast rört sig om furu, vadan kontraktet ej heller upptog annat än "furu",
och priset var avtalat med ett avrundat belopp i ett för allt. När nu kon-
traktet förelästes byamännen, upphov deras ålderspresident, som var den
avgörande, sin stämma och sade: "Ta Gräna me, så skriv- vi under". Och
därvid förblev det. Orsaken till att byamännen voro angelägna att få gra-
nen med kan ju möjligen tänkas vara den, att de ämnade den avverkade
skogsmarken för svedja och rågsådd samt betesmark och därför ej önskade
granen kvarstående.
Följande exempel, som meddelats mig av flottningsdirektören A. E. Dan-
danell, tala ett tydligt språk om penninge- och skogsvärdet på den tiden.
En mycket originell och v . hederlig hemmansägare i Junsele, som även
ägde ett nybygge, Osele, hade berättat, att han vid första avverkningen där
körde ut ioo timmer, som icke fick understiga ii tum i toppen, och då han på
hösten erhöll likvid för dem fick han "sex riksdaler och 32 skilling banko"
— således tio (10) kronor, eller 10 öre per timmer — och han hade tillagt:
"Jag tyckte, att jag hade tjent pengar plumpt".
Efter tysk-franska kriget hade tre personer besökt "Gubben i Osele",
som han vanligen benämndes, och bjudit honom 100.000 kronor för detta
hemman, vartill han svarat: "Nej, kära ji, far härifrån, hemmanet är inte
värdt så mycket pengar, och inte vill jag sälja heller".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
