Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefoni och telegrafi av telegrafingenjör Helge Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 4 8 HELGE GUSTAFSON
automatiskt ombesörjer sammankopplingen med det önskade numret samt
markerar "upptaget" om så är fallet ävensom kopplar ner efter sam-
talets slut.
De första telefonledningarna byggdes på grund av exemplet från tele-
grafen enekeltrådiga med användning av jorden som ena bransch, men
för undvikande av störningar övergick man snart till dubbelledningar, som
användas så gott som uteslutande numera. Som ledningsmaterial användes
järn för kortare samt koppar för längre och viktigare ledningar. I och i
närheten av större städer samt även på andra håll, där trådantalet är så
stort, att luftledningsnäten skulle bli allt för svårhanterliga, användas mång-
trådiga kablar. Antalet trådar i en kabel har genom kabelteknikens utveck-
ling tillväxt från att år 1888 varit omkring 100 till över 2400, som använ-
des i våra dagar. Sedan problemet om långdistanstelefonering genom kablar
blivit löst, synes utvecklingen gå i riktning mot användning av sådana i allt
större utsträckning icke endast i och i omgivningen av större telefoncentra
utan även för interurbanledningar.Som exempel må nämnas rikskabeln
mellan Stockholm och Göteborg, vilken togs i bruk 1923.
För ernående av besparing i den dyrbara ledningsmaterielen hava me-
toder utvecklats för samtidig telegrafering och telefonering över samma
ledning ävensom framförande av t. ex. tre samtidiga telefonsamtal över
två ledningar m. fl. kombinationer. De flesta längre och dyrbarare telefon-
ledningarna utnyttjas numera på detta sätt. Det sista på området för höjan-
de av ledningsmaterialets effekt är ton frekvenstelegrafi och -telefoni, vid
vilken telegraf- resp. telefon strömmarna kombineras med högfrekventa
strömmar med periodtal av den storhetsordning, som användas i radio-
telegrafien och -telefonien. Genom användning på avsändnings- och mot-
tagningsstationen av apparater, avstämda för olika frekvensområden,
kunna på en och samma ledning framföras ett flertal telegram eller telefon-
samtal samtidigt utan störning sinsemellan.
Det avstånd, över vilket samtal tillfredsställande kunna framföras, har
under det gångna halvseklet varit i ständig tillväxt och håller sig f. n. om-
kring 9 å 10 tusen km. En dag 1876, då några vänner samlades hos Graham
Bell för att beundra hans uppfinning, gjorde man försök med att telefonera
genom en ledningskedja, bestående av dessa hans vänner hållande var-
andra i handen, och då detta lyckades, ehuru motståndet var större än i en
atlanterkabel, hyste man gott hopp om att inom kort få telefonförbindelse
per undervattenskabel med Europa. Detta problem är dock olöst än i dag.
Det visade sig nämligen snart, att ledningarnas kapacitet lade större hinder
i vägen för de jämförelsevis högfrekventa telefonströmmarna än det
ohmska motståndet, och att man på den grund fick ställa betydligt mindre
anspråk på telef oneringsavståndet särskilt över kablar, där samtal i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
