Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefoni och telegrafi av telegrafingenjör Helge Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
HELGE GU ST AE SON
ning av ett eller annat slag. Problemet kunde dock icke slutgiltigt lösas på
denna väg, ty varje mekanism, hur fint och noggrant den än är byggd,
har dock en viss tröghet och förmår därför icke att exakt följa de fina
skiftningarna i den ström, som representerar ljudvågorna, och måste där-
för alltid medföra en viss förvrängning av det utsända talet. I det nyaste
telefonreläet, som i sig innefattar flera av vetenskapens senaste framsteg,
ingår det från rundradion välkända vacuumröret som viktigaste grundbe-
ståndsdel. Det är tydligt, att ifråga om korrekt återgivande i förstorad
skala av de ytterst svaga inkommande telefonströmmarna, kan ingen me-
kanisk anordning mäta sig med vacuumröret, där materiens grundbestånds-
delar, elektronerna, påverkas direkt och sättas i rörelse av de inkommande
strömmarna och ombesörja återgivandet omedelbart.
I samband med telefonreläet ha många svåra problem måst lösas be-
träffande balansering av ledningar m. m., innan det kunnat få sin nuva-
rande praktiska användning. Men genom dess fullkomning synes det av-
stånd, över vilket telefonering kan ske, kunna utökas obegränsat, och den
tid är icke långt avlägsen, då en person i Stockholm kan tala med vilken
plats som helst på kontinenten lika bra som inom sin egen stad. Tekniskt
sett är detta möjligt redan nu. I januari 1915 öppnades nämligen telefon-
förbindelse mellan New York och San Francisco, ett avstånd på 5400 km.,
och f. n. finnas samtalsförbindelser i Amerika på distanser över 9000 km.
Regelbunden telefonförbindelse över Atlanten torde icke heller länge låta
vänta på sig, men sådana förbindelser komma icke att förmedlas av under-
vattenskablar, på grund av omöjligheten att anordna förstärkare, utan
torde bli trådlösa. Dylika telefonförbindelser, som så att säga ingå i det
ordinarie telefontrådnätet, finnas redan mångenstädes i världen och komma
sannolikt att få en allt vidsträcktare användning i framtiden.
Till belysande av i vilken oerhörd utsträckning telefonen ingår i nutids-
människans dagliga liv må nämnas, att år 1923 utväxlades på det officiella
telefonnätet i Sverige över 572 millioner samtal eller i runt tal 100 samtal
per invånare. Då är ändå oberäknat den mängd samtal, som utväxlas på de
enskilda telefonnät, som finnas på de flesta kontor samt vid de större indu-
striella företagen, t. ex. järnvägarna.
Men allt under det trådtelegrafen och -telefonen utvecklades till mänsk-
lighetens allt mer och mer oumbärlige tjänare arbetades mångenstädes på
lösandet av de trådlösa förbindelsernas problem. Redan i slutet av 1880-
talet gjordes de vetenskapliga upptäckter, som kunna sägas ligga till grund
för speciellt den trådlösa telegrafien och telefonien. Professor Hertz i Bonn
utförde nämligen då sina klassiska experiment med elektromagnetiska vå-
gor, visade för första gången hur de kunde framkallas samt anvisade även
medel för påvisande av deras närvaro. Redan ett 20-tal år tidigare hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
