Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoindustrien av ingenjör Erik Halldin - Skodonets framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 62 ERIK HALLDIN
nås, att relativt få grundmodeller behöva tillverkas. Lästens form och stor-
lek samt skodonets art bestämma sålunda i huvudsak grundmodellen.
Den färdiga grundmodellen uppdelas vanligen i tre delar, som motsvara
ovanlädret och de två skafthalvorna. Undantagsvis bibehålles grundmo-
dellen hel, såsom vid pumps och tofflor, eller delas den i två delar för
stövlar, fig. 5. Flera delar än tre brukas blott för prydnad, dock användes
ofta bakrem för att undvika spannsöm med dess brytning i materialet. Vid
alla uppdelningar av grundmodellen tillser man, att de blivande sömmarna
förläggas så, att de i minsta möjliga mån genera foten. Delarna erhålla
tillskott för sömmar och vikning, varefter styrschablonerna till grader-
maskinen färdigställas.
Vid tillskärningen uppskäres skinnets kärna i första hand till ovanläder.
CK^FT-OGH Bl
N ^ T / BAKSttM- "’’■■■■ ■ ■"’ ■ «k B&&BEa
3 §ESfe2ZZ2Za
FODERSärtriAR
Sli pskiva
Fig. 6. Skär/Ung, vikning och sömmar Fig. 7. Skärflingsmaskin
Övriga delar av huden användas till skaft och tillbehör. Största omsorg
nedlägges på, att de till en sko sammanhörande tillskurna delarna bliva lik-
artade med avseende på töjbarhet och utseende, på samma gång som det
mesta möjliga av huden blir uppskuret. Med syn och känsel bedömer till-
skäraren materialet, och noggranna kalkyler föras över hans kvantitativa
arbetsresultat.
Foderstycken, ett för vardera sidan av skodonet, utskäras ur lämplig
väv så, att antingen varpen eller inslaget kommer att löpa i riktningen från
tån till hälen. Foder av tunt skinn användes likaledes, men skuret till skaft-
och ovanlädersdelar.
Snittytan från tillskärningen har ett oskönt utseende. Vid läder och
grövre skinnsorter bibehålles den synlig, svärtad eller färgad i skinnets
kulör, "öppen kant", fig. 6. Vid tunnare skinnsorter vikes kanten in i
sömmen ("vikning"). För undvikande av tjocka sömmar och för att möj-
liggöra vikningen tunnskäras ("skärflas") de kanter, som skola ingå i
sömmarna. Öppen kant kräver obetydlig skärfling, vikning bred och djup
sådan, fig. 6—7. För vikning bestrykes efter skärflingen skärfelytan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
