Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoindustrien av ingenjör Erik Halldin - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOINDUSTRI 181
pinnmaskinskonstruktioner, varav typens benämning, resulterade 1901 i
den nu brukliga, nästan uteslutande använda pinnmaskinen med en tång och
fri hands f öring av skodonet.
Agometoden, konsten att med klister sammanbinda delarna i en skobotten
och sålunda undvika täcksning, bottensömnad och pliggning, började använ-
das i Triest år 191 1. Metoden har funnit användning till skodon med tunna
bottnar. ’*’■:’$ ^
Skomakeriet i Sverige har ej att uppvisa några särskilt intressanta drag.
De flesta impulser till framsteg tyckas ha kommit utifrån och mest från
Tyskland. Randsydda och pliggade skodon ha ömsevis och på skilda tider
och platser benämnts "tyskskor". Den pösiga s. k. svenskstöveln, som an-
vändes på 1600-talet, var sannolikt svensk blott till namnet. Däremot torde
de näverbottnade skodonen, som ännu för 50 år sedan funno användning,
vara en svensk uppfinning. De bottnades i två omgångar, varvid användes
särskilt grov becktråd, och skomakaren måste använda hela sin styrka vid
"sölningen". Stövlarna började bliva omoderna i mitten på 1800-talet och
ersattes med resårskor, vilka i sin ordning fingo vika för den moderna snör-
kängan. Karakteristiska övergångstyper bland damskodonen voro den raka
kängan och knäppkängan.
Under skråförordningarnas tryck synes skomakeriet i Sverige ha så små-
ningom utvecklats till ensidigt beställningsskomakeri. Sockenskomakaren
vandrade omkring med sina verktyg och tillverkade skodon i gårdarna på
beställning. Handel med skodon förekom knappast. I denna hundraåriga
tradition inträdde ett avbrott, då på 1840-talet några skomakareynglingar
frän Kumla socken i Närke började tillverka skodon för avsalu, vilka torg-
fördes i Örebro. Detta "partiskomakeri" utbredde sig hastigt i socknarna på
närkesslätten, och dess alster funno köpare i hela Sverige. Verkstäder med
stort antal arbetare kommo i gång, specialisering av arbetsmetoder och pro-
dukter genomfördes, och sålunda bereddes marken för den mekanisering av
skotillverkningen, som med full styrka bröt in över vårt land på 1800-talets
sista tjugu år. Självklart blev Närke, enkannerligen Kumla och Örebro, den
mekaniska skofabrikationens huvudort i landet. Skoproduktionen härifrån
är f . n. omkring hälften av den totala i Sverige.
Örebro i februari 1925.
ERIK HALLDIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
