Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämförelse mellan synkrona och asynkrona motorers viktigaste driftegenskaper av professor Arvid Lindström - IV. Lämplighet för olika driftförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNKRONA OCH ASYNKRONA MOTORER 225
jer en kortslutsmotor, som på det hela taget torde vara den enklaste, håll-
baraste och i övrigt bästa motor, som överhuvud existerar.
Synkronmotorn i den vanliga formen har däremot ett i förhållande till
strömmen mycket svagt startmoment. Även om den skall starta alldeles i
tomgång eller driva en annan maskin, som vid starten är alldeles obelastad,
kräver den en ganska stor start ström, som kan inverka menligt ifråga om
spänningsfall o. dyl. På sista tiden har dock den vanliga synkronmotorn
visat tendens till förbättring i detta hänseende, och det är numera rätt
vanligt att synkronmotorer startas utan "yttre" hjälpmedel och utan att
nämnda olägenhet blir särdeles framträdande. I samband med startningen
är en annan olägenhet med synkronmotorn att anteckna, nämligen den, att
motorn i vissa fall måste "synkroniseras" in på det nät, varifrån den
skall få sin ström. Detta behöver dock i regel förekomma endast med så-
dana synkronmotorer, som startas med "yttre" medel, såsom hjälpmotor
o. dyl.
Däremot är synkronmotorn hjälplös utan en särskild (visserligen liten)
likströmsgenerator för magnetiseringen, varigenom enkelheten i drift och
tillsyn naturligen i viss mån reduceras. A andra sidan får dock icke för-
glömmas, att denna anordning med särskild magnetisering just är vad som
åstadkommer synkronmotorns stora överlägsenhet ifråga om fasreglering.
En väsentlig olikhet i driftavseende är den omständigheten, att synkron-
motorn går med en av belastningen oberoende konstant hastighet (oavsett
mycket små vanligen pendelartade avvikelser), under det att asynkronmo-
torn "sackar" efter något i hastighet vid ökad belastning. Denna efter-
släpning uppgår dock icke till mer än 2 a 5 % vid ökning av belastningen
från o till full last och utgör ytterst sällan någon olägenhet, utan är tvärt-
om oftast välgörande på det sätt, att "kopplingen" mellan motorn och nätet
får en eftergivenhet och mjukhet, som i viss mån hjälper motorn att ut-
härda mycket plötsliga belastningsstötar. Då arbetsmaskinen (ett valsverk,
en järnsax, stanspress eller dyl.) är försedd med svänghjul för utjämnande
av belastningen, är denna eftersläpning (eftergivenhet) hos motorn särdeles
önskvärd, och i sådana fall gör man understundom denna eftersläpning ge-
nom konstlade medel (motstånd i yttre sekundärkretsen) större än vad
motorn själv annars skulle hava.
I sådana fall är synkronmotorn olämplig, utom för de (mera sällsynta)
fall, att belastningsvariationerna äro ytterst hastigt övergående eller perio-
diska med hög frekvens, såsom t. ex. om motorn driver en hastigt gående
kompressor. I detta senare fall får man emellertid vara uppmärksam på,
att icke något resonansfenomen inträder och alldeles omöjliggör driften.
Vad frågan i övrigt beträffar och med hänvisning till vad som ovan sagts,
är det tydligt, att synkronmotorn passar bäst på de ställen och för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
