Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera andra herremäns föräringar och testamenten blef klosrett
snart ganska rikt. Men genom en förskräcklig eldsvåda år
1446, äfvensom genom de oupphörliga krigen under hela
femtonde seklet emellan «ven3kar och danskar, sjönk det åter
småningom ned från sitt välstånd. Då den sista abbedissan, Anna
Renholdsdotter Lehusen, dertill, under det Gustaf I år 1522
belägrade hufvudstaden, begick ett nesligt förräderi, i det hon
till danska besättningen utlefvererade flere svenskar, som lyckats
undkomma ur staden och sökt sin tillflykt i klostret, gaf detta
konungen anledning att, efter Westerås recess, som upphäfde
alla kloster i hela riket, 1527 låta nedrifva detta. De husvilla
nunnorna fingo emedlertid, såsom vi ofvanföre sett, tillstånd att
för deras öfriga lifstid inflytta i det af gråbröderne utrymda
franciskanerklostret på Riddarholmen. På den gamla grunden
lät Johan III år 1572 börja uppförandet af den nuvarande
kyrkan. Hela Norrmalm på båda sidor om Brunkeberf utgjorde då
en enda församling, hvars moderkyrka var S;t Clara. Det
fordna spetsiga tornet var kopparbeslaget och 166 alnar högt.
Kyrkans koppartak, som blef pålagdt 1647, skall hafva vägt
nära 123 skeppund, och drottning Christina skänkte till detta
ändamål 600 daler silfvermynt. 1723 den 14 Maj nedslog åskan
i tornet och tände visserligen, men elden släcktes dock inom
tvenne timmar. Men den 8 Juni 1751, då en stor del af
Norrmalm äfven lades i aska, tog det förstörande elementet sin skada
igen. Elden spred sig alltmer och fattade slutligen äfven i det
sköna tornet. Det ramlade efter flera timmars motstånd, antände
i sitt fall sjelfva kyrkan, koppartaket uppsmälte och altare,
predikstol, minnesvårdar, till och med de dödas ben i grafvarne
förtärdes af lågorne. Församlingens förre kyrkoherde, doktor
Troilius, som några få månader förut blifvit utnämnd till biskop
i Westerås, visade sig vid detta olyckliga tillfälle outtröttlig att
bistå och hjelpa. På hans hemställan hos konungen fick all den
uppsmälta kopparn utmyntas till penningar och användas till den
nya kyrkobyggnaden, en hjelp af stor vigt i nödens stund.
StambÖcker och enskildas frivilliga gåfvor fyllde återstoden i
kostnaden för dess återuppförande. 14 dagar efter branden
påbörjades arbetet och framskred med sådan drift, att kyrkan
påskdagen 1753 å nyo invigdes af erkebiskop Henrik Benzelius.
Orgelverket, bestående af 40 stämmor, fullbordades 1761 med
en kostnad af 32,000 daler kopparmynt, och är skänkt till
kyrkan af bryggaren Sven Svensson Ros’ enka, E. R. Höyer.
Det nya, praktfulla altaret, med symboliska altarprydnader af
Sergel, invigdes 1790. Altartaflan är målad af professor
Hoff-man och en reproduktion af Rubens’ namnkunniga Christi
nedtagande af korset, hvartill originalet finnes uti domkyrkan i
Antwerpen. Några monumenter, ehuru få, finnas äfven här i
kyrkan, såsom öfver Meyerska slägten, öfver general Siegroth, stats*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
