Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den åter hafva nedsjunkit till endast en förläning, emedan riddar
Olof Ivarsson vid denna tid skref sig herre till Enköping.
Gref-varne Gustaf Johanson Roos och A. von Steinberg hafva äfven
haft staden i förläning. 1572 och 1609 blef staden ytterligare
lågornes rof, vid hvilket sednare tillfälle äfven alla dess
privilegier gingo förlorade, utaf hvilka Erik af Pomern år 1413 lärer
utfärdat det äldsta. Af Carl IX, som redan 1600 och 1602
förnyat stadens privilegier, blefvo de året efter branden
stad-fastade. De sista den erhållit äro af Carl XI år 1676. Till
handelns upphjelpande skänkte Carl IX staden 6 ”lodjor” från
Stockholms flottstation. Denna handel synes då hufvudsakligen
varit transitohandel med Dalarnes och Westmanlands bergslager,
hvilkas effekter häröfver utskeppades till Stockholm och
Söder-telge. Efter ytterligare en svår eldsvåda, 1799, aftynade staden
en tid bortåt, men synes nu åter repa sig.
JUtårMHga J9|pggimaiier.
1. S:l Marias eller Vårfrukyrkan, 72 alnar lång och 24
alnar bred, den enda staden nu eger, var fordom landskyrka,
men har sedan 1548 tillhört båda församlingarne. Den är 2
gånger tillbygd, i slutet af katholska tiden, äfvensom 1622.
Om de båda andra kyrkorne känner man knappast mera, än att
de skola varit helgade, den ena åt S:t Olavus och den andra
åt 8:t JSgidius. Lemningar af den sistnämnda kyrkan, äfven
kallad S:t Iliani, lära finnas nedanföre Wårfrukyrkan, inom den
så kallade Fåfängan. Bland de många sägnerne om
Wårfru-kyrkans tillkomst är följande mest gängse. En herde, som
vallade boskapen vid Haga kungsgård, märkte ofta att ett
fruntimmer af besynnerligt utseende framkom ur skogen, klappade
boskapen, som deraf tycktes befinna sig väl, och återvände
samma väg hon kommit. Nyfikenheten lockade honom att en
gång följa henne. Han såg då att hon genom en remna, som
ännu visas, ingick i det närbelägna Husberget. Försigtigt smög
han sig in efter henne, fann bergafrun insomnad och såg på ett
bord icke allenast högar af guldmynt, utan äfven framför henne
en spinnrock af klaraste guld. Utan att tveka, tog han
alltsammans och kom lyckligt ut. Men vid sin hemkomst
insjuknade han häftigt. Då han kände döden nalkas, lät han tillkalla
en munk och bad honom för det röfvade guldet låta uppbygga
en kyrka samt helga den åt den heliga jungfrun, allt för hans
själs salighet. Detta utfördes samvetsgraant, och lära de gamla
i församlingen ännu säga Wårkärs socken, en sammandragning
af Vår kära Frus socken. Tornet, hvarmed kyrkan är försedt,
byggdes 1840 och beslogs helt och hållet med koppar år 1850.
Predikstolen är 1791 förfärdigad af Thoman, och af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
