Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Nora (Nora). Från fordomtlma en handelsplats och se*
dermera en köping för den ofvanföre belägna bergslagen, hör
denna bergsstad visserligen numera till Örebro län, men ligger i
provinsen Westmanland. I fordna tider kallades den Ömsom
Noraskog och Noraberg, som antyder dess båda förnämsta
näringsgrenar. Hvad namnet Nora angår, förmodar man det
härleda sig från den närbelägna sjön Noren. Till Örebro är 3£
mil och 2 till närmaste stad, Linde. Väl omtalas, såsom bevis
att orten fordom haft mycken rörelse, en stadga, utgifven år
1422 af biskop Olaus Helgonis, i fråga om den årliga
tomte-gäld Norabergs inbyggare skulle erlägga till biskopsstolen i
Westerås, äfvensom konung Gustaf I:s påbud 1540 om den
skatt Noraberg årligen skulle utgöra, men detta kan lika väl
äfven gälla Norberg i Westmanland, som Nora. Motsatt torde
dock förhållandet vara med Marie- eller Vårfrubergskloster, från
hvilket man har ett bref af biskop Magnus i Westerås år 1358,
och hvilket är skrifvet, såsom orden lyda: in monasterio
Mon-tis beatoe Virginis, hodie Noraberg dicto (i Mariebergs klostQr,
för närvarande kalladt Norabergs). Om det är bevisligt, att äfven
Nora förr kallats Noraberg, så kan detta kloster lika gerna
hafva varit beläget här, som vid Norberg. Allt hvad man för
öfrigt om detta känner, är att det tillhört Cistercienser- eller
Bernhardinerorden och att en kungsgård troligen varit belägen
på samma ställe, emedan Magnus Ladulås och efterföljande
konungar derstädes uppehållit sig samt utgifvit bref och stadgar.
Detta sednare påstående om en kungsgård torde dock vara
för-hastadt, emedan konungarne, under sina resor, då ingen
kungsgård fanns i närheten, togo in i klostren, hvarföre man ofta
finner deras påbud daterade från sådane, såsom den enda
tillflykten då för tiden för bildningen och lärdomen. Om Noras
aflägsnare forntid kunna således stridiga meningar vara gängse,
men säkra underrättelser om denna del af riket har man dock
dels genom Gustaf I:s bref af 1559, som ^bestämmer att Linde
och Noraberg, hvilka då hade -18 stångjernshamrar, skulle till
kronan utgöra en årlig skatt af 100 skeppund stångjern, dels af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
