Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’räknas för en besynnerlighet, när de höllo ett vid ett prestval.”
7 Sr derefter klagade dock bergsmännen å nyo öfver intrång i
sin torghandel, vid hvilket tillfälle drottning Christina
resolverade, att landshöfdingen skulle tillhålla allmogen att på riktig
torgdag fara till staden och att den sednare skulle uppföra
ne-derlagsbodar för bönderne. Icke destomindre förnyades
klagomålen under Carl XI:s regering oupphörligt, såsom vid
riks-dagarne 1672, 1680, 1682 och 1686, men oaktadt han å ena
sidan ville hjelpa bergslagen, måste han å andra sidan betänka
de tjenster staden gjort honom. Under de svåra, för Sverige så
tryckande krigsåren, hade nemligen staden visat honom mycken
tillgifvenhet, och han ville således i det längsta med skonsamhet
behandla den. Slutligen, då oaktadt alla de åtgärder, han i
detta hänseende anbefallt landshöfdingen i länet, klagomålen
dock fortforo, beslöt han att sjelf med egna ögon Öfvertyga sig
om klagomålen voro grundade. Till den ändan förklädde han
sig till en Jössehäradsbo eller, såsom man der i orten kallar
det, Jössehäring, och begaf sig till Philipstad vintertiden från
Christinehamn, i sällskap med en bergsman vid Asphyttan,
under förevändning att de i bergslagen skulle hemta så kalladt
oxejern. Så kallades det jern bergsmännen smidde vid egna
hamrar och för hvilket de ständigt haft tillstånd att af bönderne
på norrska gränsen tillbyta sig oxar samt andra ätbara varor,
hvarefter bönderne sedermera hade rättighet, att i Norrige
förvandla det i salt, fisk, viktualier, eller till och med sälja det
för reda penningar. Detta kongliga besök lärer troligen inträffat
vid trettondagstiden, ty vid denna tid på året, då isarne voro
som säkrast, plägade alltid de så kallade Westbyggarne affcemta
sitt jern, hvilket åstadkom ett slags marknad i stad$n. För att
pröfva sina goda Philipstadsbor sålde konungen i hemlighet
norrsk tobak, som var strängeligen förbjuden, lät sin följeslagare
köpa sådan, samt upphandlade äfven sjelf något varor, troligen,
för att så mycket lättare göra sig underrättad om priserne samt
ställningar och förhållanden i staden. Denna pröfning lärer ej
utfallit till stadsbornas fördel, ty sedan en stor olycka i medlet
af 1694 öfvergått staden genom en eldsvåda, som lade 85
gårdar i aska, blef den året derpå beröfvad sina stadsprivilegier
och lagd under landsrätt, i likhet med andra byar. Troligen
skulle man aldrig kommit under fund med det inkognito, hvaraf
konungen betjenat sig, för att taga reda på sanningsenliga
förhållandet, om han icke sjelf förrådt sig. Då vid stadens
degradering öfverhofpredikanten Tingvall bönföll om nåd,
åtminstone för sin fattiga moder, svarade konungen till hans
stora förskräckelse: ”er fattiga moder? är icke hon
Tingvalls Margaretha? Hon är icke fattig. Jag minns när hon
hade fläsk att sälja åt mig for 11 daler pundet.” Nu är
att märka, det rågen vid denna tid icke lärer kostat mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
