Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i Gustaf I:s tid bekante Fremnndebygård, hvareat
denne konung, vid hans besök i orten, vistats, låg f mil vester
om staden, men dess egor hafva så väl af det ofvannämnda
skyfallet, som af kopparröken, blifvit förvandlade till fullkomligt
ofruktbajr jord, hvarigenom egendomen förfallit. Konungarne
Johan III, Carl IX och Gustaf Adolf hafva under sina besök i
Fahlun uppehållit sig i den del af staden, som efter dem ännu
kallas gamla herregården på Bores eller Bor vindshyttan, h
varifrån de utfärdat flere kongl. bref och påbud.
Kopparberget har, förutom de redan uppräknade, flera
storartade minnen att uppvisa från perioden före den tid, då det
uppstod såsom stad. Låtom oss i största korthet frammana de
förnämsta af dessa. Det var vid Kopparberget den adelsman
bodde, som nära medlet af femtonde århundradet fattade det
djerfva beslutet att stäfja konung Hans i hans egenmäktiga
förfarande mot svenska folket, då denne tvertemot ed och lofven i
alla landets fästen tillsatte danska fogdar, som pinade och
plundrade folket. Han uppmanade då dalallmogen att resa sig,
och, sedan detta skett, de öfriga provinsernas invånare att göra
gemensam sak med dem, för att afskudda det förhatliga våldet.
Yi veta huru Engelbrecht Engelbrechtson lyckades. Det var
äfven omkring Andersmessotiden 4520 Gustaf Erikson, flyktande
och förföljd, ankom till Kopparberget. Här afklippte han sitt
långa hår, hvilket efter den tidens sed förrådde honom såsom
ädling, lade sig till rund hatt och kort vadmalströja, samt
vandrade na, jemte de andra bonddrängarpe, med yxan på armen
omkring i bygden för att söka arbete eller, rättare sagdt,
på-bölja det stora befrielseverket Af vår historia känne vi alla
utgången häraf. Med en styrka af 400 man tågade Gustaf i
Mars månad påföljande året till Kopparberget, tillfångatog
bergsfogden Christofer Olofsson Svinhufvud jemte flere af Christierns
anhängare, indref konungens skatt samt tog af de danske
köpmännen kläde till folkets behof och siden till fanor. Matvaror
utdelades åt dalkarlarne, guldet och silfret användes till aflöning.
Härigenom växte snart hans här till 1,500 man. Bergsmännen
svuro honom äfven snart trohet, och med 150 man i blanka
harnesk red han till Helsingland, för att uppmana dess inbyggare
till uppresning. Dalkarlarne hyste alltid mycken kärlek för
Gustaf I:s barn, liksom de hyst för honom. Vid konung
Si-gismunds anträde till regeringen kringsände lian utskickade för
att försäkra sig om allmogen. Till Kopparberget anlände för
detta ändamål 1598 skottske baronen Jacob Näf och Erland
Björnsson Båt. Den förre, som förut varit ståthållare i Dalarne,
trodde sig kunna verka på allmogen, men var af densamma
hatad, emedan han talat illa om.hertig Carl. Hitkommen
befallde han nu kyrkoherden Hans Kempare att för allmogen
uppläsa konungens bref, samt tilläde, att den som höll med hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
