Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadsboarne 12 års skattefrihet, men med ett förbehåll, ganska
svårt att uppfylla, nemligen, att de skulle uppföra 3 våningars
stenhus. Staden, detta oaktadt, tyckes dock hastigt hafva repat
sig, emedan redan 1604 här den märkliga riksdag hölls, då
hertig Carl mottog svenska kronan, en arfförening antogs och de
4 år förut aflifvade riksrådens gods hemföllo till kronan. En af
de märkligaste riksdagar, här blifvit hållne, var år 1769, då
konung Adolf Fredrik hit förflyttade riksdagsorten från hufvudstaden,
förmodligen för att vara fredad för de stämplingar, som kort
förut tvungit honom att nedlägga spiran. Hit förlades
riksdagsorten sista gången år 1800, då Gustaf IV Adolf kröntes och
flere adelsmän, dertill föranledde af den då herrskande
frihetsyran, afsade sig adelskapet. Men låtom oss nu återvända till
det korta utdrag af stadens historia vi i tidsföljd föresatt oss
att gifva och hvarifrån vi ej mer vilja afvika. Pesten rasade,
efter hvad man vet, första gången i Norrköping år 1623 och
bortryckte vid detta tillfälle, ej mindre än 1400 personer. Man
kan då icke förundra sig öfver det förfall, hvaruti staden säges
hafva varit, då ofvannämnde akademiska disputation skrefs. 1626
egde staden ett mynthus, hvarest preglades ett mynt, som å ena
sidan föreställer en upprest vase mellan bokstäfverne G. A. R.
samt i kanten Moneta Nova. J. o. R. Å andra sidan är en
grip afbildad i fullt språng med omskrift: Civit. Norr copen sis
1626. År 1665 lades så godt som hela staden inom 9 timmars
tid i aska. Men som drottning Christina så högt älskade denna
ort, att hon redan året förut eller 1654 vid sitt afträde från
regeringen förbehållit sig denna stad, bland annat, till sitt
lifgeding, gjorde hon allt hvad som stod i hennes makt för att
upphjelpa det nödställda samhället. Detta lyckades äfven genom
invånarnes bistånd oeh rastlösa verksamhet så väl, att staden,
under de 35 år hon beskyddade densamme, betydligt tillväxte
både i storlek och välmåga. Men denna lycka skulle dock ej
blifva af lång varaktighet. Först härjade åter pesten här åren
1710 och 1711, hvarvid 2700 personer omkommo och 8 år
derefter eller 1719 intogs staden af ryssarne genom det skändligaste
förräderi och den nesligaste feghet å auktoriteternes sida. Plundring
och brand var här naturligtvis dagens lösen. Men huru litet dock
hade behöfts för att försvara och troligen rädda staden från den
olycka, som den sorgligt minnesvärda 30 Juli öfvergick densamma,
synes så väl af ett ögonvittnes uppgift, hvilken säger sig vara
öfvertygad, att man med 1000 man soldater bestämdt kunnat
förekomma den, som af flera påföljande händelser. Så blefvo
Qvillinge kyrka och prestgård, i närheten af staden, frälsade
genom öfverste Baumgardts rådighet, hvilken med endast 100 man
gjorde min af att försvara den, äfvensom egendomen Rotenberg,
der en inspektor, i en närbelägen skogsbacke, genom rop,
trumslag och skott bortjagade fienden från nejden. Ryssarnes afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
