Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På andra sidan om gamla bron och midt emot den
ofvanföre omtalade Borgarhögen lärer på en klippa ett fäste vid namn
Kneppingsborg varit anlagdt, hvilket vid ofvananförde tillfälle af
borgrarne blifvit återtaget från danskarne, och den gamla borgen
i grund förstörd, på det sådane händelser ej mer skulle inträffa.
På 1400-talet har äfven staden egt ett slott eller kungahus. Detta
förlänades af Johan III år 1594 till hans syster Elisabeth,
hertiginna af Mecklenburg, men innehades, sedan 1618, af en
Ulfsparre och hans efterkommande. Det kom dock åter under kronan,
ty sedan det vid eldsvådan 1655 afbrunnit, gafs platsen 1663 till
tyska församlingen. År 1614 den 3 Maj lade slutligen hertig Johan
af Östergöthland, Johan Ill:s yngre son, på Saltängen grunden till
ett slott, som efter honom uppkallades Johannisborg. Detta var
3 våningar högt, försedt med 6 hörntorn och täckt med koppar.
Att det dock efter den tidens sed snarare liknade en fästning,
hvilket äfven var nödvändigt för den allmänna osäkerheten
kan skönjas deraf, att det var försvaradt af djupa grafvar och
dubbla vallar, från hvilka mynningarne af 30 adertonpundige
kanoner hotande framblickade. Slottet blef emedlertid ej
fullkomligt färdigt före ägarens död, år 1618, då det hemföll till
kronan. Flere kommendanter insattes väl tid efter annan derpå,
men man lät det dock förfalla till den grad, att Fredrik I år
1720 tillät att man derifrån skulle få hämta byggnadsmaterialier
för iståndssättandet af de publika hus i Norrköping, som genom
ryssarnes härjning föregående året blifvit förstörde. Till detta
beslut bidrog tvifvelsutan mycket slottets sanka belägenhet,
hvilket gjorde all tanke på längre bestånd omöjlig. Om Norrköping
emedlertid, såsom af det föregående synes, icke mer eger något
slott, så hade det dock ända till 1849 ett kungshus, d. v. s. ett
konungen enskildt tillhörigt hus. Detta är beläget vid Saltängen
och begagnades ständigt vid Kongl. familjens genomresa, ända
till dess det, ofvannämnde år, inköptes af grosshandlaren i
Stockholm, Wigert.
5. Rådhuset. Hvarest rådhuset i äldre tider varit beläget
vet man icke med bestämdhet, men före 1719 lärer det legat vid
gamla torget. År 1734 uppfördes vid tyska torget det nuvarande,
ett tvåvånings stenhus med brutet tak, såsom på den tiden
brukades, men för öfrigt så oansenligt att dess ombyggnad varit
påtänkt allt sedan 1809.
6. Stadshuset. Detta, uppfördt 1802 af ett bolag,
inköptes 1823 af staden och tillbyggdes 1852. Förutom balrum i Öfre
våningen, innehåller det stadskällare, sessionsrum för
borgerskapets äldste samt handels-, handtverks- och fabriksföreningarne.
7. Ullmagasinet, vid Carl Johans torg, färdigt 1834.
8. Hotel för resande, vid samma torg.
9. Theaterhuset, en trevånings byggnad midt uti den så
kallade Stadshusträdgården, uppbygdt 1849 på bekostnad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
