Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde den osäker. Eriks broder, Johan III, ansåg under sin
långa regering Kalmar såsom den fristad, dit han vid
brydsam-ma tillfällen tog sin tillflykt, hvårföre han äfven så väl 1572, som
1586 tilldelade staden privilegier; längst uppehöll han sig dock
derstädes under pesten förstnämnde år. Liksom för att ännu en
gång få tillbringa någon tid i sitt älskade Kalmar och taga
af-sked af detsamma, sammankallade den gamle konungen rikets
ständer till ett möte härstädes år 1587, hvarefter han icke mer
återsåg staden. Knappt hade Johan III lagt sina ögon tillhopa
förr än hans son • Sigismund från Kalmar bortförde med sig dem,
som der hade befälet och insatte polskt sinnade män i deras ställe.
Ständerne beslöto då att hans farbroder, hertig Carl, med väp^
nad hand skulle söka återvinna den vigtiga fästningen. I följe
deraf stod hertigen redan i början af Juni 4597 med sin här
utanför dess murar. Utan blodsutgjutelse öfverlemnades dock
denna gång slottet. Väl landsteg Sigismund i slutet af Juli
påföljande år vid Christianopel med 5,000 man polska trupper och
visade sig dagen derefter framför Kalmar, men staden skonades
äfven denna gång genom frivilligt utrymmande af fästningen.
Härifrån afseglade konungen den 14 Augusti, men blef af storm
tilibakadrifven samt kom ändtligen den 22 fram till Stegeborgs
skären. Utgången är känd. Besegrad den 25 September i
Stånge-bro slag återvände Sigismund till Kalmar, hvarifrån han, sedan
några honom tillgifne män blifvit satte till slottets försvar,
afseglade till Polen för att aldrig mer återkomma. Men samma år
den 30 November såg sig staden omringad af hertigens trupper.
Oaktadt flere lyckade utfall från fästningen och staden, började
nu hunger och sjukdomar förskräckligt häija derinom. I början
af år 1599 ankom äfven hertig Carl sjelf och den 2 Mars vid
midnatt stormades staden med sådan framgång, att Carl inom
några timmar var mästare öfver densamma. Med undantag af
tven-ne hus plundrades nu hela staden och en mängd grymheter
för-öfvades. Slottet var dock icke ännu i hertigens våld, ty
oaktadt den hungershöd, som derinom rådde, försvarade det sig med
tapperhet till den 12 Maj, då besättningen på nåd och onåd
måste gifva sig. Nu var dock hertigens tålamod uttömdt.
Genast blef en vid namn Farensbach, som varit föreståndare i
Wad-stena kloster, hängd och 4 dagar derefter eller den 16 Maj,
dagen före Christi Himmelsfärdsdag, halshöggos på slottsborggården
ej mindre än 22 personer. Häribiand voro de 3
kommendanter-ne, Sparre, Gyllengrip och Rålamb, hvilkas hufvuden uppsattes
på spikar ofvanför slottsporten. Slöttspresten Byrél eller Böije
undergick äfven samma straff. Denna tilldragelse kallas med rättå
Kalmare andra blodbad. Endast ett par gånger hitkom Carl
såsom konung, men vistades dock här några månader år 1605, då
han hit låtit utskrifva en riksdag; Fredslugnet varade
emedler-tid icke längre än till 1611, då danske konungen Christian IV,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
