Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fienden att intränga i Gammelbyvlken, men obekant är vid hvad
tid borgen först blifvit uppförd. Redan under konung Albrecht
af Mecklenburg var dock detta fäste af sådan betydenhet, att
riddaren och lagmannen Bo Jonson Grip år 1385 ville taga det
såsom pant af konungen för en stor penningesumma. Af en
grafsten i Wadstena klosterkyrka synes, att Jonis Larsson år
1429 varit höfvitsman på fästningen Stegahus i Tjust
(Capi-taneus Castri Stegahus in Thiuslia)y men, såsom vi äfven
of-vanföre sett, förstördes det på Engelbrechts befallning, år 1436.
Dock blef borgen ånyo uppbyggd och befästad, man vet ej af
hvem, och innehades 1469 af riddar Erik Carlsson, som dock
troligen varit en rofriddare, ty det berättas om honom, att han
till och med företagit ströftåg ända till Östergöthland, hvarifrån
han hemfört fångar till sin borg. Det olycksöde fästet 1517
undergick hafva vi af Westerviks histoiia sett, äfvensom dess
senare öden, hvilka efter denna tid äro så nära förenade med
Stadens. Fältmarskalken, grefve Königsmark började, att låta
uppföra, i stället för den gamla borgen, ett praktfullt slott,
hvil-ket hans äldste son Curt Christoffer Königsmarck fullbordade.
Denne stupade 1673 vid belägringen af Bonn, såsom
fälttygmä-gtare i svensk och general-löjtnant i holländsk tjenst,’samt
ef-terlemnade 4 barn, af hvilka den ena sonen, generalmajoren i
sachsisk tjenst, grefve Philip Christopher Königsmarck, misstänkt
för en kärlekshandel med kurprinsens af Hannover gemål,
Sophia Dorothea, år 1694 mördades i Hannover. Med honom
utgick äfven Königsmarckska ätten. Fältmarskalkens andre son,
Otto ’Wilhelm, liknade, om ej öfvergick sin fader i rykte såsom
krigare. Han var i sådan egenskap eftersökt i Europas
förnämsta länder, till bevis hvarpå vi blott behöfva anföra hans många
tjenst eb ef a t tn ingår. Han var nemligen efter hvartannat i svensk
tjenst anställd såsom öfverste, general-fältmarskalks-lojtnant,
fältmarskalk, generalguvernör i Pommern samt någon tid
ambassadör i Frankrike; uti kurpfaltzisk tjenst generalmajor; under
konung Ludvig XIV i Frankrike brigadier, general och marechal
de camp samt slutligen i venetiansk tjenst generalissimus öfver
alla republikens trupper. I denna sistnämnda egenskap utmärkte
han sig så mycket, att ban knappt ett år varit i Venedigs tjenst,
förrän republiken ökade hans lön med 6,000 dukater årligen.
Inom tvenne år slog han turkarné flera gånger, samt eröfrade
fästningarna Navarino, Modon, Napoli de Romania, Patrasso,
Romelia, Morea, Corinth och Athen. Venedig lät ock vid
hans död, som inträffade i Negrop ont år 1688, till tacksamhet
Öfver honom uppresa en marmorstod, med inskrift: Semper
Victori (åt den ständigt segrande). Så slutade, hastigt, men
glänsande, denna ryktbara ätt, och äfvenså hastigt försvunne de
minnen, den på svensk jord efterlemnat. Det nya, praktfulla
slottet Stegeholm plundrades oeh af brändos 1677 af danskarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
