Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför staden och eröfrade äfven densamme. Men tre gånger blefvo
de tillbakaslagne, då de försökte anfalla staden. Bron, som ledde
öfver Rönne å, hvilken på 3 sidor omger staden, hade blifvit
upp-rifven, sä att det tycktes vara omöjligt att komma öfver. Danskarne
förändrade derföre anfallssätt. Medan invånarne försvarade sig i
skygd af kyrkan, tände fienden eld på några af husen, och snart
blef staden, då vinden låg deråt, förvandlad till ett enda eldhaf.
Svenska besättningen 130 man stark, stupade eller togs till fånga
och af hela Engelholm återstod, då branden var förbi, — ett enda
hus. Småningom ålerkommo dock de flyktade invånarne, hvilka
öf-verlefvat denna fasans dag, för att undan de rykande ruinerna
framdraga sina omkomne anförvandter eller söka rädda det af deras
tillhörighet, som ännu räddas kunde.
Från denna olycksdag var Engelholm en längre tid endast ett
medelling mellan stad och by, hvårföre den också i offentliga
handlingar frän början och medlet af förra århundradet bär namn af
”sladsfläek” och styrdes af en justiliarie jemte 4 bisittare, hvilka
hörde under Helsingborgs rådstufvurätt. Sedan 1767 eger
Engelholm dock åter sin egen stadsrätt och jurisdiktion.
Emedlertid upphörde icke eldens härjningar att hemsöka staden.
1743 förstörde den 6 hus, påföljande året lades en tredjedel af
staden i aska och 1745 härjades den öfriga delen af staden utaf en
vådeld, som endast skonade kyrkan och 2 små hus. Dessa så tätt
på hvarandra följande missöden utplånade nästan detta lilla samhälle
fullkomligt. Men småningom uppstod det dock åter ur gruset. 1752
hade staden väl en enda gata, men redan 70 till 80 borgare och
1768 yttrades derom af dåvarande landshöfding von Langen att
staden var ”mera ansenlig ån Cimbritshamn.” Aret förut hade staden
4 handlande.
En annan olägenhet hvaraf staden mycket lidit, är flygsanden,
som icke allenast förderfvade sådesjorden, utan äfven genom de
upp-grundningar den förorsakade i Rönne å, förstörde ett förut ganska
fördelaktigt laxfiske. För att förekomma delta företogs 1739
ensand-hafreplantering och 1767 voro sådane planteringar verkställde på 3
sidor om staden; för samma ändamål och med stor fördel har man
ock uppdragit en skogspark, bestående så vål af löftråd, som gran
och tall.
På Rönneholm, en vid utloppet af Rönne å i b af ve t liggande
holme, skall ett kastell fordomdags hafva stått, för att försvara
inloppet till staden, och söder om densamma, på andra sidan om ån,
synas ännu spår af tvånne batterier, hvilka svenske generalen Gustaf
Horn 1644 låtit uppkasta, för att derifrån beskjuta staden.
Märkliga byggnader har staden icke att uppvisa mer än kyrkan
och rådhuset samt i senare tider uppförd högvakt, ridhus m. ra. allt
på ett ställe. Den förra delade 1678 den allmänna förstörelsen, men
genom kollekter i Skåne, Halland och Blekinge blef den gamla
stenkyrkan så vida återställd, att hon i början af 18:de seklet kunde
, Sveriges Städer. IL 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
