Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhålla förbindelsen mellan flottan och lägret. Stolt
lofvade Christian “att han skulle bygga och bo i
Sverige“, och om herr Sten, som rundt om i landet
samlade bönder emot honom, lät han sig förnimma,
“att han nog finge slinka mellan skog och dike;
men han (konungen) skulle aga sin smådräng (herr
Sten hade fordom varit page i konungens hof) med
ris och lära honom hålla sig stilla.“ Men herr
Sten visade snart, att han mot konungen kunde
föra en skarpare gissel.
Medan konungen sålunda belade Stockholm,
skyndade herr Sten nedåt landet, dref den
inträngande fienden öfver gränsen, slog i spetsen för
Vestgötarne Danskarne vid Herljunga, tågade derpå
genom Östergötland, Södermanland och Nerike samt
drog ur dessa landskaper till sig en stor här.
Med dessa samlade skaror tågade han mot
Stockholm. Vid Rotebro möttes han af Nils Sture med
Dalamännen, och derifrån tågade de förenade
Svenskarne fram till Järfva. Derifrån sände herr Sten
bud till konungen och lät honom veta, att ännu
kunde han fritt få segla hem till Danmark igen utan
strid; men Christian svor “vid Guds fem sår“, att
så snöpligen ämnade han icke draga hem efter så
stor kostnad och möda. Om herr Sten talade han
i vanvördliga uttryck och menade, att snart skulle
Svenskarne falla honom undergifvet till fota.
Nu måste vapnen afgöra Stockholms och hela
Sveriges öde. Konungen delade sin här i tre hopar,
af hvilka den ena stod högst uppe på Brunkeberg
omkring konungens tält, den andra till venster
nedanföre berget, vid Clara kloster, för att hindra
undsättnings sändande från staden till herr Sten,
och den tredje vid Käpplingen, för att försvara
skeppen och bron öfver Näckströmmen. Konungens
kämpar voro stolta och öfvermodiga, litade på sin
krigserfarenhet och hoppades, att de snart skulle
komma till rätta med herr Sten och hans bönder.
Men i Svenska lägret fejade man redan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
