Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köpenhamn föraktad af alla. Efter konungens flykt lefde
Norrby som herre på Gotland och upptog tull af
alla på Östersjön seglande krämarskutor. Han var
den sista vikingen, och han kallade sig sjelf
“Severin Norrby, Guds vän och all verldens fiende“.
Ändtligen började det lida till slutet med
Stockholms långvariga belägring. Gustaf Wasa hade i
Strengnäs blifvit tagen till Sveriges konung, och som
sådan inträffade han nu i lägret utanför Stockholm,
for att befria sin hufvudstad, den enda ort i
Sverige, som ännu innehades af fienden. Inom staden
rådde nöd och elände. Husen stodo till större
delen öde, ingen handel, inga näringar idkades,
hungersnöd och sjukdom rasade inom de fasta murarna.
Men ännu hade Danskarne vänner. I synnerhet
klosterfolket stod på deras sida, och om nunnorna i
Clara kloster berättas, att, så ofta Svenskarne sökte
en tillflykt i klostret eller begärde härberge der,
gåfvo de fromma systrarna med hvita dukar
signaler derom åt slottet, då genast knektar kommo
för att dräpa eller fånga de värnlösa. Blott få
strider omtalas imellertid under belägringen. Den
sista stod på hösten 1522, då Danskarne angripit
lägret på Södermalm, men ledo ett ansenligt
nederlag. Den tappre Peder Fredag hade nämligen äfven
denna gång fått spaning om företaget samt i all
tysthet gått öfver till Södermalm, der han gömde
sig med sina män i Maria kyrka, tilldess Danskarne
tågat der förbi. När sedan de angrepo det Svenska
lägret, föll Peder dem i ryggen och anställde bland
dem ett ansenligt blodbad, så att blott få kommo
till staden tillbaka igen.
Ändtligen lyckades konung Gustaf innesluta
staden så, att ingen tillförsel längre kom dit, och
att hungern blef outhärdlig för den Danska
besättningen. Denna dagtingade och uppgaf staden den
21 Juni 1523. Redan på midsommaraftonen höll
konung Gustaf sitt intåg i staden, som imellertid
åter blifvit någorlunda befolkad derigenom, att de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
