Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvekan förmåddes att åtaga sig en roll. Planen
var den, att de sammansvurna skulle bemägtiga sig
artillerigården och derpå rycka upp till slottet, der
konungen skulle stiga till häst och sätta sig i
spetsen för rörelsen. Imellertid skulle de
inflytelserikaste af rådet och riksdagens ledamöter arresteras
samt riksdagen afblåsas. Men man förstod icke att
bevara hemligheten, och i det afgörande ögonblicket
gick allt öfver ända. En af de i
sammansvärjningsplanen invigda, gardeskorporalen Schedvin,
sedermera till belöning för sitt förräderi “upphöjd till
adelig värdighet“, — underrättade de magtegande
om alltsammans samma natt som revolutionen skulle
brista ut, — d. 21 Juni 1756, — och snart blef
Stockholm åter skådeplatsen för blodsuppträden,
som kunnat passa för Christian den Omildes dagar,
men för hvilkas undvikande Adolf Fredrik den
Milde icke rörde ett finger. Redan den 23 Juli
afrättades på Riddarholmen de förnämsta deltagarne
i revolutionsförsöket, konungaparets personliga
vänner, öfversten för lifregimentet till häst, grefve Erik
Brahe, och hofmarskalken friherre Gustaf Jacob
Horn, tillika med tvänne officerare, Stålsvärd och
Puke. Tre dagar derefter halshöggos några af de
underordnade deltagarne, underofficerarne Mozelius,
Christiernin, Escholin och löparen Ernst; men icke
ens dessa blodsutgjutelser förmådde släcka de
magtegandes hämdtörst, utan ytterligare trenne personer,
riksdagsmannen Lars Larsson, löjtn. Sahlfelt och
en borgare i Köping, vid namn Hellberg, dömdes
till döden, medan icke mindre än 53 personer
dessutom fingo för sitt deltagande i rörelsen plikta med
landsflykt, fästning, schavottering, böter och afbön.
Öfversten grefve Hård och lagmannen baron
Wrangel räddade sig endast genom flykten undan bilan,
och konungen fick af det segrande partiet hålla till
godo en skrapa samt en anmaning “att vara herre
i sitt hus“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
